Efter Anna Kinberg Batras avgång i augusti hoppades några M-förbund på att den tidigare partiledaren Carl Bildt skulle göra återtåg efter 18 år. Men de allra flesta nominerade Ulf Kristersson, för närvarande partiets ekonomiskpolitiska talesperson, och förra veckan meddelade även partiets valberedning att det är han som fått deras förtroende.
Men att det kunde bli så beror från början på ett beslut fattat på stiftsgården Stjärnholm utanför Nyköping ett par veckor tidigare. Dit åkte Ulf Kristersson tillsammans med hustrun och deras tre barn för att fira en släkting som fyllde 60 år. I samband med firandet fick också familjen Kristersson chans att prata och ta ställning i frågan som med största sannolikhet kommer att påverka deras familjeliv under minst fem år: skulle han började Ulf Kristersson sin politiska bana under studietiden på S:t Eskils gymnasium i Eskilstuna. Den tidens stora fråga inom skolan var huruvida det skulle finnas betyg eller inte.
‒Var man vänster så var man emot betyg, och vi var för. Det låter lite konstigt men det var en stor stridsfråga då. Men jag är fortfarande för betyg, säger Ulf Kristersson.
Premiär i lokalpolitiken gjorde han i Eskilstuna, när han fick ta plats i kommunfullmäktige och nämnder i början av 1980-talet. Där skapade han också sina första politiska rubriker när han inte ville ta emot sitt arvode.
‒Ja, det gjorde jag! Jag tyckte att politik är en förtroendemannauppgift, inte ett betalt yrke. Jag ville göra jobbet men av principiella skäl inte ta emot arvodet, men det gick inte att avstå från och det hade vi många diskussioner om. Det var inte den viktigaste frågan kanske, men det är ett exempel på att när man är ung så fastnar man för några saker som man tycker är rätt eller fel, säger Ulf Kristersson.
I dag tycker han annorlunda.
‒Det var lätt för oss som var elever eller studenter att tycka så, men människor som avstår jobbet och får löneavdrag måste få betalt. Det är svårt nog som det är att få människor att vilja ta den tid som krävs att bli lokalpolitiker, det blir allt mer som ett proffsuppdrag.
Det första jag måste göra om jag blir partiledare är att samla det lag som ska bli Moderaterna. Man kan inte leda ett parti själv, ingen människa kan det, utan man måste samla ett bra gäng som har en gemensam syn på uppgiften och som gillar varandra.
Ulf Kristersson (M)
Ulf Kristersson berättar att han var väldigt idépolitiskt intresserad som ung. Han funderade mycket över vilken roll staten ska ha i människors liv – när ska den bestämma och när ska den låta människorna göra det? Då, innan Berlinmurens fall, var det politiska klimatet annorlunda och han var trött på en stat som till och med ville lägga sig i om folk fick ha parabolantenn eller inte. Idépolitiken intresserar han sig fortfarande för, även om detaljfrågorna har förändrats under åren. Han har inte heller alltid samma principer som förr, allt är inte längre bara svart eller vitt.
‒Jag tycker inte längre att alla socialdemokrater har fel i allt de säger hela tiden. I dag har jag lättare att förstå pragmatiska kompromisser. Men man måste fortfarande fråga sig om de rimmar med mina grundläggande värderingar.
I några frågor har han ändrat ståndpunkt under åren. En sådan är migrationspolitiken. I sin ungdom ville han ha en gränsfri värld där människor kunde resa vart de ville, hur de ville. I dag vill han att staten ta ett större ansvar på den punkten.
‒Ju mer jag sysslade med välfärdspolitik, desto mer insåg jag att en välfärdsstat som Sverige måste hålla kontroll på vilka som kommer hit och under vilka omständigheter. Idén om att man ska kunna röra sig fritt fram och tillbaka till Sverige utan begränsningar tror jag inte längre på, säger Ulf Kristersson.
När tidningen träffar honom är det fortfarande några dagar kvar till extrastämman. Han är noga med att inte ta ut några händelser i förväg, men erkänner att han har tänkt mycket på framtiden. Han får många frågor om vilka han skulle vilja ha vid sin sida i jakten på en valseger 2018.
‒Det första jag måste göra om jag blir partiledare är att samla det lag som ska bli Moderaterna. Man kan inte leda ett parti själv, ingen människa kan det, utan man måste samla ett bra gäng som har en gemensam syn på uppgiften och som gillar varandra. Det är otroligt viktigt. Jag har tankar om vilka jag skulle välja, men jag håller dem för mig själv, säger han.
Men en sak är han säker på; att han vill att Elisabeth Svantesson ska finnas kvar i partiledningen. Han berättar att de jobbat ihop mycket, och det hoppas han att de kan göra i framtiden också.
‒Hon tar med sig fler perspektiv in i politiken. Jag har lång tid bakom mig i politiken, hon har kommit in senare och är forskarutbildad. Hon har med sig en bit av civilsamhället, säger Ulf Kristersson.
Moderaternas nästa partiledare har en stor utmaning framför sig: att få de svikande väljarna att återvända före valet 2018. Ulf Kristersson förklarar varför de har flytt:
‒För att förstå våra bekymmer just nu måste man sätta dem i ett större perspektiv. Vi fick en regering som inte ens borde ha tillträtt, som inte hade stöd ens för sin egen budget. En regering som inte ville ha med Vänsterpartiet och utestängde dem ur regeringen, men som blev beroende av dem för all sin politik. Alliansen gav också intryck av att vi inte bedrev oppositionspolitik fullt ut.
Han syftar på decemberöverenskommelsen, den nu skrotade pakten mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Alliansen om att låta den största partikonstellationen få statsministerposten samt släppa igenom minoritetsregeringars budgetar. Syftet var att begränsa Sverigedemokraternas inflytande, men effekten blev också att allianspartierna inte la fram en gemensam budget.
‒Jag tycker att det blev dåligt för Sverige. Det blev tre bortkastade år och vi vill aldrig ha en sån här mandatperiod en gång till, säger Ulf Kristersson.
Trots de hårda orden om de senaste årens politik har han mycket positivt att säga om den avgående partiledaren Anna Kinberg Batra. Han tycker bland annat att hon hanterade turbulensen kring flyktingkrisen hösten 2015 på ett bra sätt.
‒Det var dramatiska skiften och det var inte lätt att hantera situationen, men hon har ändå gjort det så bra som det gick, säger han.
Han beskriver deras relation som god. De har känt varandra länge, även om hon utåt sett är neutral och inte ska lägga sig i processen tycker han sig känna hennes personliga stöd till partiledarkandidaturen. Om han blir vald till partiledare väntar många och långa samtal med henne för att kunna ta över arbetsuppgifterna. Även i framtiden tror Ulf Kristersson att han kommer att kunna vända sig till henne för att få tips och råd, om han skulle önska det.
‒Det finns en hederskodex: gamla partiledare lägger sig inte i, men tar sig tid om de får frågan.