Jag har äntligen kommit till skott. I många år har jag tänkt att jag skulle förfina mina kunskaper i frisim. Att lära mig crawla alltså.
Jag kan simma, jag har till och med simmat ett par Vansbrosim, även om det första jag ställde upp i var nedkortat från tre till två kilometer pga. den något blygsamma vattentemperaturen, 14-15 grader. Men väl insmord med vaselin och fårtalg kom jag i mål, även om läpparna små utav köld voro blå. På den tiden var det nämligen inte aktuellt med våtdräkter.
Där i Dalälven vid Vansbro har jag alltså bröstsimmat mig fram bland flera tusen andra simmare. Då har jag också sett dessa frisimmare som utan synbar ansträngning glider fram i ett tempo som jag bara kan drömma om att komma upp i.
Vid något tillfälle har det dessutom hänt att jag blivit översimmad av någon kraftfull karl som inte ens lade märke till mig som mer eller mindre bara flöt nedströms. Det är vid dessa tillfällen som jag tänkt att, en dag skall även jag kunna crawla.
Så nu var det dags. Eskilstuna simklubb anordnar kurser i vuxencrawl och jag fick en plats i måndagsgänget och vi har nu haft tre träffar.
De första tillfällena fick vi, i en liten bassäng där alla bottnar, lära oss att flyta både på mage och rygg, samt att blåsa ut luft under vattnet. Även armtagen började tränas in där, så man kunde hålla i sig i kanten med den andra armen.
Men nu har vi avancerat till den stora, djupa bassängen och det känns som att jag delvis har börjat få till det med armtag, bensprattel och in- och utandning. Men det där med att göra flera saker samtidigt, mäns akilleshäl, ställer till det en del, så många kallsupar har det blivit. Dessutom har jag, när jag simmar på rygg, en förmåga att dra in mängder med vatten i näsan, vilket inte är helt behagligt. Luktorganet är ordentligt genomspolat efter en timme i bassängen.
Om det blir något nytt Vansbrosim skall jag låta var osagt, men målet är att lugnt crawla längd efter längd efter längd.
Och dit skall jag nå.