Det vill Tommy dela med sig av till Er läsare. Därför har han letat fram ett antal favoritminnen bland negativen, både roliga, dramatiska och tragiska.
Utveckla det där med världens bästa jobb?
– Visst har det varit mycket kvällar och helger, julaftnar och nyårsaftnar i tjänst, men samtidigt ett fritt jobb, inte alls på samma sätt som den som till exempel jobbar inom vården eller i butik.
Det känner han ödmjukhet inför.
– Jag ville från början vara nyhetsfotograf, precis som jag också fått vara. Jag gillar när det händer saker och har näst intill alltid haft polisradion i gång.
– Sen har jag haft chansen att få se artister, kungapar, sportevenemang och mycket mer från första parkett. I bland har jag skämts för att jag klivit framför "Agda" som kanske bänkat sig flera timmar i förväg vid ett evenemang när jag ska ta mina bilder.
För Tommy är inte typen som tar plats för egen del. Han gillar inte att stå i centrum på det sättet. Därför har han trivts alldeles utmärkt BAKOM kameran.
– Jag kan nog uppfattas som blyg och så är det nog också. Men det tror jag samtidigt gett förtroende i det här yrket.
Tommy är född 1951 i Eskilstuna, har alltid bott här. Därför kan han kommunkartan utan och innan. Känner otroligt mycket folk.
Han blev i tonåren bland annat redaktionsvaktmästare på tidningen Folket och avancerade senare till kontorist. Tommy skrev samtidigt en del recensioner under signaturen Mylan.
– När jag var kontorist dumpade jag någon enstaka gång priserna. I stället för att ta betalt för en 1x20 annons tog jag priset för 1x15 för att jag tyckte synd om den som annonserade, att han/hon skulle betala för mycket. Men de ringde från Kuriren och skällde på mig . . .
Det är herr Larssons stora portion av "snällhet" i ett nötskal. Något alla i hans närhet fått/får del av.
16 mars 1970 anställdes Tommy som nyhetsfotograf på Eskilstuna-Kuriren och fick först gå som volontär i tre år med 25 procent av lönen första året, 50 procent andra året och 75 procent tredje året. Han gjorde i ungefär samma veva militärtjänsten på F11 i Nyköping, brand- och räddningstjänsten och jobbade samtidigt som fotograf och kopist på helgerna.
– I början åkte vi fotografer på precis allt som hände i stan, vi konkurrerade mycket med Folket. Tyvärr var det många dödsolyckor i trafiken på den tiden. Det var förstås inte roligt att vara med om. Det var fri fart på många vägar.
Ett starkt minne som etsat sig fast när vi pratar tragik är när Estonia sjönk 1994.
När det gäller artisteri Carolas publikrekord i Parken Zoo 1983.
I ett samhällsperspektiv när Svealandsbanan byggdes. Tommy har också genom åren "plåtat" mycket djur, Parken Zoos första tigerungar bland annat.
Förutom djur och natur är matlagning och bakning något Tommy brinner extra för.
– Att någon gång öppna eget som har med mat att göra, är en dröm.
Du har följt Gyllene Tider genom åren också, fotat dem åtskilliga gånger. Hur blir det när de kommer till Sundbyholm 10 augusti?
– Då får jag sitta på andra parkett som alla andra . . . Jag har inte ens en egen kamera nu när jag slutar. Den är Kurirens. Jag får väl skaffa mig en egen . . .
Du har själv fotograferat många under rubriken sista-dagen-på-jobbet och lyssnat?
– Ja, och när jag var yngre tänkte jag många gånger; fy f-n vilket liv den där stackarn har att se fram emot som att måla om huset och allt det där . . . och nu sitter jag själv här. Men det händer något med kroppen och tanken med åren.
– Så det blir nog bra det här ändå!