Stilla natt, heliga natt.
Hon trär det första lucialinnet på den vingliga strykbrädan och går loss med järnet. Ångan förblindar henne för ett ögonblick när hon som kvällens sista insats förbereder årets första luciatåg. Hon putsar på glasen och stryker och stryker på bomullstyget. Men linnet blir inte slätt. Hon ökar mängden ånga och lägger nästan sin kroppstyngd mot strykjärnet. Så snart hon lyfter det bildas nya skrynklor i tyget som genom ren ondska. Hon vet att det inte går att göra ett lucialinne slätt. Ändå försöker hon, år efter år. Maniskt. Det ska gå. Vilket år som helst.
Allt är frid.
Framåt småtimmarna har hon i sin närsynta klarvakenhet stirrat i taket i tre timmar. Pysslet. Rimmen. Granen. Tomtedräkterna. Pepparkakshuset. Klapparna. Knäcken. Den satans skinkan. Vem ska vara tomte i år? Julkorten. Och jobbet. Tiden, tiden. Och, just det, barnen också.
Stjärnan blid.
Var i helsike är julpyntet? Lamporna är trasiga, allihopa! Eller är det något fel på själva adventsstjärnorna? Vi behöver köpa nya. De ska vara gigantiska nu. Täcka hela fönstret. Och ljusslingor överallt, ute och inne. Myyyyys! Kan du köpa såna där små lampor? Och batterier, till ungarnas smågranar? Ska det förresten vara helt omöjligt att få en stjärna att hänga rakt?
Skiner på barnet i stallets strå.
Hon är så fin där hon ligger nedbäddad bland mjukisdjur och kuddar. Älsk på den! Hon har allt men kan aldrig få tillräckligt mycket. Här ska köpas klappar. Miljötänk i julhandeln? Skit i det, det är ju bara jul en gång om året! Ös på, konsumtion leder samhället framåt. Här ska slås rekord. Vadå "det är hennes generation som får ta smällen"? Sköt dig själv, du.
Och de vakande fromma två.
Hur gör vi på julafton i år då? Min tur att ha mina barn men inte din tur att ha dina? Kan det bli någon kompromiss, kan de få vara med på förmiddagen så att alla kan ses en stund? Myyyys! Ditt ex måste förstå, vi kan väl alla vara vuxna i det här? Vad barnen vill? Ska vi ta hänsyn till det också? Och sen lunch hos dina föräldrar och julmiddag hos mina och tomten hemma och krogen på juldan och kompisar på annandan.
Kristus till jorden är kommen.
Tja, vi firar väl jul för att få klappar och äta god mat och ha lite ledigt från allt slit? Det där med Jesus känns bara lite mysko. Visst, jag tror väl på nåt men ändå inte, liksom. Jodå, jag är med i Svenska kyrkan, men kristen? Nä, inte jag. Visst har jag sökt mig till kyrkan några gånger när jag har känt att livet har blivit för mycket, men nä, religion är inget att ha. God jul!
Oss är en frälsare född.
Vem ska vara julvärd i SVT? På måndag får vi äntligen veta. Blir det GW? Det vore väl ett bra val! Lite blod och mord lättar alltid upp stämningen och han som är expert i alla ämnen och kan säga kloka saker om allt. Han kan säkert tända ljuset också, utan att darra på manschetten. Myyys!