EGENTLIGEN VET jag inte om jag ska skratta eller gråta. Det var ju så nära. Efter en krampaktig första halvlek kom plötsligt den röda maskinen igång. Kontringarna stämde. Lucau spikade igen. Jansson peppade publiken och Kristian Bliznac stoppades. Vips vändes underläget på tre mål och när Guif ledde med 24–22 var jag beredd att ta gift på att SM-bucklan skulle hem till Eskilstuna.
Men icke. Och det var dyngskytten Bliznac i första hand som förstörde festen för röda havet.
NU ÄR det tomt. Så mycket mer behöver jag inte orda om det. Kolla i stället på Niklas Holms kanonbild här intill. Ansiktsuttrycken, minerna, gesterna säger allt. Drömmen gick i kras.
Samtidigt är redan nu hoppet tänt. När jag vaknade i söndags morse kände jag mig hur konstigt det än kan låta upprymd. Revanschsugen.
Så tror jag även våra unga hjältar i Guif känner.
Åtminstone hoppas jag det. De förlorade inte ett guld. De vann ett silver och nästa vår är det Eskilstunas tur. Vägen till guld 2010 inleds här och nu. För hur som helst har Robin, Zacke, Haukur, Tholin, Aren och hela bunten av lirare glatt vår plågade stad enormt det senaste halvåret. De har fått oss att le igen. Trots att mordbrännargalningar och andra ligister går lösa och förstör för Eskilstuna.
DET RÖDA havet rann till i den första semifinalen mot Sävehof. Sen har det bara fortsatt att fyllas. Nu hoppas jag att det förblir så här hela nästa säsong.
JAG BRUKAR sällan klaga på domare. Göteborgsparet Patrick Håkansson och Maths Nilsson höll dock inte finalklass. Nu påstår jag inte att de avgjorde. Men som de missade. Ta bara i första halvlek när Mattias Zachrisson låg ner efter avblåsning. Då dunkade Alingsås Glenn Andersson armbågen rakt i ansiktet på 18-åringen. Två minuter tyckte domarna det var värt. Själv anser jag att det kan ha varit säsongens klaraste röda kort. Sen hittade de ett stegfel på Matte Tholin när han kontrade vid ställningen 24–22 till Guif. Den blåsningen var lika oförklarlig som när Haukur snuvades på samma sätt mot Hammarby i fjol.
När det sen gäller Blanks röda kort i slutet hade jag inte sagt något om det om domarna varit konsekventa. Blanks tjuvnyp var inte i närheten så fult som Glenn Anderssons överfall på Zacke.
I DEN röda klacken stod Hammarbys Patrik Johanson i Guifs matchtröja. Vilket hela Globen fick se på jumbotronen. Skulle tro att Bajentränaren Staffan Olsson på läktaren svor en del då.
TILL SIST: Tack Guif.
Tack, tack, tack!
Per Gillberg
per.gillberg@ekuriren.se