Gå en snitslad Hertigen-av-Västergötland-bana där i Gästrikland.
Kanske ta en guidad tur till gymnastiksalen där prins Daniel av dungen gjorde sina första lärospån, de som plöjde vägen mot en yrkesbana som idrottspedagog och gymentreprenör.
Det tycks i alla fall vara vad Ockelbos kommunledning drömmer om.
– Vi vill visa Ockelbo för både Sverige och världen. Bröllopet ger oss möjlighet till det, säger kommunens bröllopsprojektledare i en intervju.
Sedan ska Ockelbo ta in externa analytiker för att utvärdera följderna av Ockelbo Love 2010.
Jo, det är sant. Ockelbo har nu följt i Stockholms fotspår och lagt till Love 2010 till det egna namnet. Så nu har vi två svenska kommuner som heter Kärlek 2010.
Fast på engelska, förstås.
För hur sätter man en ort på kartan?
Tja, att gifta bort en av bygdens söner med en kronprinsessa verkar i alla fall vara ett tillfälle som inte får missas.
Mycket hopp sätts till de band som nu ska knytas mellan den gamla bruksorten utmed norra stambanan och kungliga huvudstaden.
Ockelbo satsar totalt fyra miljoner på att berätta för världen om sig själva som besöksort. Och som jordmån för prinsessgemåler, får man förmoda.
Tre millar står Region Gävleborg för, resten hostar Ockelbos skattebetalare upp själva.
– Vi vill paketera regionen vad gäller resande, boende, ätande och görande, säger bröllopsprojektledare vidare.
Lite sött är det. Lite sorgesamt också.
Sverige kryllar av småkommuner med halvrasslig ekonomi som längtar och trängtar efter att få sätta dit sig som en prick, eller kanske snarare som en vakumsug, på kartan och dra till sig turister i horder på det att de må spendera sina pengar och bidra till blomstring.
Hamnar Ockelbo i smöret så står där tusende åter som också skulle behöva gifta bort någon av sina ynglingar med något hyfsat kungligt.
Behovet av giftaslystna prinsessor som kan dyka ned, svänga med den goda fe-staven och sprida den glans som bidrar till besöksnäringars uppsving är stort och omättligt.
Det skulle helt enkelt behövas en oherrans massa prinsessgemåler i Sverige avlånga land för att få alla fattiga små landsortskommuner på fötter.
Det borde kungen och Silvia ha tänkt på medans tid var.