Det är lätt att börja fundera över sånt efter att ha läst om tunnbergen i Södermanlands hembygdsförbunds årsbok för 2010 som utkom före jul.
Inte mindre än fyra berg eller höjder i Eskilstuna kommun heter Tunnberget. Någon slump är det inte, utan har att göra med kartläggningen av Sverige.
En stor del av 1800-talet var statsmakternas utsända sysselsatta med att inventera och arealberäkna landets åkrar och ängar för att göra tillförlitliga kartor. Varje härad skulle få sin egen karta. Sörmlands sexton härader tarvade totalt 20 kartblad eftersom flera av dem var så stora. Bara Väster Rekarne, Daga och Åker fick plats på ett blad var.
Mätningen genomfördes med hjälp av triangelpunkter. Kyrkor, torn och höga bergknallar fick tjäna som signalpunkter för att fixera läget för kartbilden. Där inga torn fanns sattes signaler upp i höga träd. En rejäl stång förlängde trädtoppen och längst upp på stången sattes en tunna – för att signalpunkten skulle vara lätt identifierbar.
Mätning på detta vis skedde i Sörmland företrädesvis på 1890-talet, alltså för bara drygt hundra år sedan, och finns belagd åtminstone i Lantmäteriverkets arkivrullor. Likväl tolkades topptunnorna såhär under en inventering av gamla namn på 1970-talet: ”Man skulle förr ha haft valborgsmässoeldar i tomma tjärtunnor” En annan historieskrivare påstår att tunnorna tjänstgjort som signal vid krigsfara. Bara 80 år hade gått – och ändå hoppade historieskrivarna utan att blinka i galen tunna.
Under kartmätningens storhetstid duggade signaltunnorna tätt. Kvar i Eskilstunas ortsnamn finns Tunnberget både i Ärla, Stenkvista, Nästhulta och Klosters församlingar.
Läs hela recensionen av Södermanlands hembygdsförbunds årsbok för 2010 i onsdagens papperstidning
.