Det var hög tid, dammråttorna levde sitt eget liv i hörnen. Pontus uppmanades att ta en paus i dataspelandet en stund och göra rent på golvet. Hans rum är en trappa upp och jag som befinner mig en trappa ned hör hur han släpar fram dammsugaren. Så blir det tyst en stund tills han ropar: "Eva! Hur sätter man på den här maskinen?
Jag: "Du som klarar så avancerade spel kan säkert lista ut det om du funderar en stund." Det blir tyst igen, inget brummande hörs. I stället ropar Pontus: "Måste man stoppa i kontakten?"!!!
Jag tror han skämtar, skrattar och säger: "Ja, vad tror du? Hur skulle den annars få ström hade du tänkt? "Pontus svarar: "Jag tänkte att den kanske var trådlös, att den fungerade med wifi."
Hmm, finns det såna dammsugare tänker jag och svarar: "Tycker du den där ser ut att vara av senaste modellen?" (Dammsugaren är en gammal grön Volta från 80-talet). Det blir tyst igen och han ropar: "Vilken knapp ska man trycka på?" Jag svarar: "Du kan ju testa en och se vad som händer."
Ännu en tystnad följer. Nu känner jag att det är dags att gå upp och kolla vad han håller på med. Det finns två stora knappar på maskinen, den ena för sladden och den andra är strömbrytaren. Pontus står böjd över dem och nuddar försiktigt med pekfingret och säger: "Det funkar ju inte, är det ingen touchkontroll på den här?" "Nä", svarar jag, knyter handen och drämmer den med kraft mot strömbrytaren och helvetesmaskinen går igång med ett vrål. "Oj, måste man slå så hårt", säger Pontus och börjar äntligen göra det han ska.
Kontentan av historien skulle kunna vara: Herre gud! – en 15-åring som inte vet hur en dammsugare fungerar! Men den visar också hur en ung person förväntar sig att all teknik fungerar trådlöst eller med lätta fingertryck, till skillnad mot äldre som tror att man ska hamra på mobiltelefoner för att knapparna ska fungera. Vi har mycket att lära av varandra.