Både rutinerade och unga spelare har breddat truppen plus att några skadade är tillbaka, bland annat just Marcus som efter sin armmuskelskada (med komplikationer rörande operationen vilket vi skrivit om tidigare) nu är spelklar igen.
– Jag skadade mig för nästan exakt tre månader sen mot just Lindlöven. Det är lite gammalt groll mot dem. Deras tränare gillar inte mig, jag gillar inte dem. Vi vinner med 4–0 och jag hoppas kunna peta in minst ett mål, säger han inför morgondagens möte.
Brorsan Mattias gjorde smygcomeback i Linden runt lucia.
– Dessutom hann jag spela en match i tvåan med Team Härnösand när jag var där över helgerna. Jag har även tränat regelbundet med laget så jag har hållit igång, säger han.
Hur gick matchen?
– Vi förlorade men jag gjorde i alla fall ett av våra två mål.
Bröderna Åkerlund har inte ofta lirat i samma lag, ännu mer sällan i samma kedja.
– Det hände en tidigare säsong i Linden under några matcher och gick bra, minns Mattias och Marcus.
– Jag gillar hans spelartyp. Jag tacklas sällan medan Marcus gör det bra och kan ta och ge stryk, tillägger Mattias.
– Brorsan åker ju runt med ägg i brallorna, ha ha. Nej då, han är mer spelskicklig än jag och ska därför syssla med det han är bäst på, anser Marcus.
Att de är bröder syns alltså inte på isen. Knappast heller på utseendet.
– Nej, vi är väl så olika man kan bli. Det vi har gemensamt är personligheten, alltså hur vi är utanför rinken, säger Mattias.
– Ja, vi är rätt lugna båda två. Fast när det gäller utseendet var vi ganska lika som barn, påpekar Marcus.
Båda är spelsugna och trots att Linden på grund av hösten startar fortsättningsserien på noll poäng ska laget bli kvar i ettan.
– Det är en trist klyscha men för oss gäller verkligen en match i taget nu, säger Mattias.
Stefan Alhag
stefan.alhag@ekuriren.se