Matte försöker tala lugnande med sin hund och berätta att det värsta snart är över.
Lexus trycker försiktigt sin nos mot hennes hand, han vill bli kliad lite på bröstet.
‒Han är världens mammagris just nu.
Traumat är förstås besvärligt.
Tillsammans med matte Orkidé Özdemir skulle den tre och ett halvt år gamla blandrashunden Lexus bara ut på en kort rastning i Fröslunda. Det är visserligen inte riktigt hemmavid, men inte komplett främmande heller.
Matte berättar att de fick ett möte där de gick:
‒Två unga tjejer som är ute med en liknande hund som min egen, en terrier, eller en bull... någonting, någonting. Jag reagerade på att de hade hunden lös och inte verkade ha någon större koll på den.
Hunden kom fram, nosade lite på den mötande Lexus, började morra och flög sedan bara på Orkidés hund som skrek av smärta när den främmande hunden tuggade sig fast i låret på det högra bakbenet.
Allt blev ett enda virrvarr, en hund som kämpar för att få ett bra grepp med käftarna, en annan hund som desperat försöker ta sig loss, två unga tjejer som inte riktigt vet vad de ska göra utan mest irrar omkring och är i vägen, och en matte som släpper kopplet till sin hund, samtidigt som hon desperat försöker tvinga in ett par fingrar mellan käftarna på den attackerande hunden.
‒Jag försökte trycka upp ett par fingrar i gommen på den. Det gick så där. Jag fick inget riktigt tag utan upptäckte senare att jag själv blev biten på tre fingrar.
Hennes egen hund lyckades få in ett bett över skallen på den attackerande hunden som släppte sitt grepp om Lexus ben. Så snabbt han kunde utnyttjade Lexus sin frihet och haltade i väg bort från den rabiate jycken.
Den anfallande hunden lät sig nöjas med att den främmande hunden tog till flykten. De båda tjejerna styrde snabbt stegen därifrån.
‒Jag tokskrek efter ägarna att de skulle stanna, men det brydde de sig inte om. De bara smet i väg.
‒Också mycket irriterande. Man stannar väl kvar och tar reda på hur stor skada som den egna hunden ställt till med.
Orkidé kunde välja att springa efter dem eller undersöka skadornas omfattning på sin egen hund. Självklart valde hon att bli kvar vid sin egen hund.
Betten i bakbenet var värst och behövde sys med flera stygn.
‒Sådana här saker ska ju inte behöva hända, eller de får bara inte hända. Vet man med sig att man har en aggressiv hund så får man absolut inte gå ut med den okopplad. Speciellt inte om man är medveten om att man själv inte är riktigt van vid hundar alls.
Attacken är polisanmäld, och Orkidé har gått ut med en efterlysning på Facebook för att försöka spåra tjejerna som var ute med den okopplade hunden.
‒Skadan är redan skedd och veterinärens räkning är redan betalt.
‒Jag vill ha tag på de här hundägarna av en mycket enkel anledning... Jag vill bara prata med tjejerna så de förstår allvaret i det som hänt.