I samtalet med den unge sonen förklarar hon noga att telefonerna, också hans, kan vara avlyssnade av polisen och att det är dags för honom att skaffa en ny. En telefon med kontantkort.
Han förstår inte riktigt och vill mest veta när han kan träffa sin mamma igen och undrar var hon är.
I samtalet säger 42-åringen till sonen att en av hans vuxna systrar kan ha skvallrat för polisen och pratat en massa skit om henne. Sonen förstår inte varför hon skulle ha gjort det och 42-åringen frågar honom om förhöret som han har haft hos polisen har varit jobbigt.
Sen säger hon till honom:
‒De avlyssnar nog alla telefoner.
Sonen:
‒Kommer jag aldrig att få veta var du är?
42-åringen:
‒Gå ner och köp en telefon!
Sonen:
‒När får jag träffa dig?
42-åringen:
‒Så fort det går. Prata inget mer med polisen nu. Säg: "Jag vill inte mer".
Sonen:
‒Jag saknar dig!
42-åringen:
‒Jag saknar dig också.
Sonen:
‒Men det kommer ju att dröja flera år! Flera veckor? Jag saknar dig jättemycket!
Mitt hjärta dunkar ju hela tiden.
Därefter säger 42-åringen till sonen att hon också är ledsen och att hon har legat och gråtit i tre dygn.
Då svarar sonen:
‒Jag fattar inte vad som händer! På en och en halv vecka förlorade jag ju halva familjen!
Men samtalet med sonen var inte det enda som spelades upp under onsdagen i Västmanlands tingsrätt. Flera långa samtal som ägt rum mellan 42-åringen och pojkvännen spelades också upp.
Flera samtal hade spelats in medan de åkte bil.
I samtliga fall ger hon pojkvännen klara instruktioner hur han ska agera och vad han ska säga eller inte säga.
I den allra första avlyssningen från den bil de färdas i strax efter att de släppts säger hon bland annat till honom:
‒Du måste neka. Du ska inte säga någonting. Du ska vara tyst. Du ska säga noll i fortsättningen. Förstår du? Säg: "jag kommer inte ihåg". Så fort vi gift oss drar vi utomlands. Förstår du? Vi får aldrig tvivla. Förstår du?
Därefter säger hon till pojkvännen att de måste ha en plan för honom. Sen kanske de kan åka till Thailand.
När hon senare får klart för sig att pojkvännen ändå kan ha lämnat vissa uppgifter till polisen blir hon arg.
‒Men du skulle ju ha gjort som jag sa! Du ska inte säga något. Du håller på att schabbla bort det rejält!, utbrister hon.
I en del av den hemliga rumsavlyssning som spelas upp diskuterar 42-åringen med pojkvännen vad som händer om någon av dem skulle hamna i fängelse.
‒Då gifter vi oss. Då får du uppehållstillstånd så vi får aldrig tvivla, säger hon.
Hon berättar också för honom att polisen har koll på alla telefoner och var de har befunnit sig.
‒De har full koll på oss. Jag vill inte bli dömd för mord eller medhjälp till mord och sitta i finkan i tio år. Nej tack!
På onsdagen redovisade åklagaren också alla de lappar och meddelanden som man menar att 42-åringen har skrivit under sin tid i häktet - i försök att påverka rättsprocessen och i hopp om att få andra att ta på sig skuld.
‒Hon har försökt att muta häktespersonalen också och har uppenbarligen lyckats, sa åklagare Johan Fahlander när han berättade att det fanns meddelanden som hade kommit ut trots att hon ålagts restriktioner.
På torsdagen fortsätter rättegången och då ska de tilltalades advokater ge sina versioner av det som har hänt. På torsdagen ska också målsägandena, alltså den skadade mamman och en syster berätta om sina upplevelser.