På svenska kyrkogårdar finns det mängder av gravar som ingen känns vid. De anhöriga kan till exempel ha flyttat eller dött. När en grav varit övergiven en längre tid efterlyser församlingen en gravrättsinnehavare för att få reda på om någon fortfarande gör anspråk på graven. Om inte, återgår gravrätten till kyrkan. Då blir det upp till församlingen att ta hand om graven. I vissa fall kan beslutet bli att en grav ska tas bort för att till exempel ge plats åt en ny grav.
För att inte riskera att kassera några kulturhistoriskt värdefulla gravar, väljer allt fler församlingar att anlita experter för att göra en gravvårdsinventering. På kyrkogårdarna i Toresund, Överselö och Ytterselö har en sådan just färdigställts.
‒Vi ville veta mer om våra kyrkogårdar, om vilka gravar som har ett skyddsvärde och hur ska vi ta hand om dem, berättar kyrkoherden Ola Orwinger.
Uppdraget gick till Stockholms läns museum och bebyggelseantikvarien Rolf Hammarskiöld. Tidningen träffar honom en strålande aprildag vid Överselö kyrka.
‒Här finns många tidstypiska och särpräglade gravvårdar som är värda att bevara, säger han
Sommaren 2016 synade han och kollegan Sara Borgesjö Stallarholmens tre kyrkogårdar med sina drygt 3000 gravvårdar. Arbetet resulterade bland annat i tre förteckningar med stenar och kors som församlingen föreslås ska ta extra god hand om.
‒Det handlar om 20–25 gravvårdar på varje kyrkogård som bedöms ha särskilt högt skyddsvärde. De har indelats i två kategorier. Kategori 1 innebär att gravvården lagskyddas, medan klass 2 innebär ett mer frivilligt skyddsåtagande, säger Rolf Hammarskiöld.
Klass 1 har till exempel Häradsdomaren Johan Carlssons sten fått. Den är utformad som en ekstam med tre kvistar som symboliserar hans barn.
‒Här har vi ett historiskt hantverk, någon har lagt ner mycket tid på att tillverka den, säger Rolf Hammarskiöld.
Bara gravar vars gravrätt återgått till kyrkan kan få lagskydd. Gravvårdar som fortfarande sköts av privatpersoner kan inte skyddsklassas, men några av dem har hamnat på en "väntelista".
‒De ska kulturminnesmärkas om och när nuvarande gravrätt utgår, säger han.
På en av kyrkogårdarna i Stallarholmen finns till exempel en grav med en skulptur signerad av konstnären Carl Milles, som bland annat är känd för skulpturerna Guds hand i Eskilstuna och Poseidon i Göteborg samt Millesgården på Lidingö. Den bör få lagskydd om gravrätten återgår till kyrkan, menar Rolf Hammarskiöld.
Men det är inte bara de anmärkningsvärda gravvårdarna som kvalar in till hans listor. Vid Toresunds kyrka vilar lärarinnan Elsa Josephsson sedan 1964. Hennes gravsten sticker inte ut på något sätt, utan är en i mängden av stenar från samma tidsperiod.
‒Det är en typisk 1960-talssten, låg och bred och med en vanlig dekoration som återfinns på många andra stenar. Men den här stenen bör bevaras för att den är så typisk för sin period, säger Rolf Hammarskiöld.
Just den här gravvården är också lokalhistoriskt viktig, berättar han. Av en kyrkogårdsvaktmästare har han fått veta att den fortfarande besöks regelbundet av hennes elever, som har "bönat och bett" om att hennes sten ska få stå kvar.
Inventeringsrapporterna och listorna för de tre kyrkogårdarna har nu överlämnats till församlingen.
‒Våra vaktmästare har en stor kompetens, men nu är den samlad och dokumenterad. Vi har lärt oss mer om kyrkogårdarna, både om enskilda gravar om helheten, säger Ola Orwinger.