Min kollega Lasse Stenbäck skrev i en krönika i lördagstidningen att hans farfar nog vänder sig i graven efter beskedet om att extravalet ställs in.
Hans farfar Emil ligger på Skogskyrkogården.
Där ligger också min morfar Arne. Även han en betongsosse av den gamla stammen.
När jag var i yngre skolåldern minns jag att morfar och jag hade ett förtroendefullt samtal.
Han låg med fötterna i högläge på min säng och vilade efter middagen. Jag satt på golvet och plockade med mitt.
– Du vet väl vem Olof Palme var? frågade han plötsligt.
Det visste jag förstås.
– Vet du vem som mördade honom? fortsatte han.
Det visste jag såklart inte.
Morfar korsade händerna över bröstet och hade därefter en utläggning om vem som höll i vapnet den där vinternatten 28 februari 1986.
Jag minns inte vem eller vilka han pekade ut, bara den andäktiga känslan av att sitta bredvid ett insiktsfullt orakel.
Om döda kan umgås så hoppas jag att Stenbäcks farfar och min morfar har många spännande diskussioner om det dagspolitiska läget och händelseutvecklingen i världen.
De borde ha mycket gemensamt – och de saknar inte ämnen att diskutera.