Jag mindes allting väl.
Jag spenderade de flesta av min barndoms somrar för mig själv på min familjs sommarställe, dagdrömmandes om urbana livsstilar och populärkultur. Jag läste tv-guiden och kvällstidningars helgbilagor. Jag tittade på hiphopvideos på Ztv.
Den sista sommaren under 1900-talet var dessa sysselsättningar inget undantag men det var då jag skred till verket. Sju, nästan åtta år gammal, skulle jag bli en del av gatan och därmed ett steg närmare den kultur som jag älskade.
Det asfalterades på vändplattan utanför. Under en gran, på en area av några kvadratcentimeter, skred jag till verket med en pinne i min högra hand:
"O-S-C-A-R", i den finaste handstil jag någonsin har haft.
Det var kanske inte graffiti eller ett nytt kapitel betongdjungelboken som jag skrev men jag kom ihåg att jag kände mig nöjd och framför allt väldigt urban.
Åren gick och i takt med att jag blev äldre tog vegetationen över min inristning som nu får lämna plats åt en elkabel.
Jag betraktar fortfarande mig själv som ungdom men när jag fick mms:et från min far var det jag som skrev i tidningens helgupplaga och musikvideorna spelade jag från Youtube.
Det behöver asfalteras på gatan nedanför granen då och då. Snart är det dags igen.
Min handstil har blivit slarvigare.