Helge var född i Kalmar men uppvuxen i Strängnäs, och var som vilken ung man som helst tills han var 17 år gammal. Då hände någonting. Han läste en förberedande kurs för att kunna börja studera vid folkskoleseminariet, när han plötsligt började skratta högt utan anledning under lektionerna. Efter en tid kunde han inte längre ta hand om sig själv, än mindre fortsätta sina studier. Fadern, som arbetade som specerihandlare, kunde inte längre ta hand om sin son och 1921 skrev han därför till Nyköpings hospital: "Han måste kunna intagas snart då han periodvis är mycket svår".
Helge, vid den tiden 21 år gammal, togs in på hospitalet i den billigaste betalningsklassen. Året därpå öppnade Strängnäs hospital, det som senare kom att kallas Sundby sjukhus, och Helge fick flytta dit.
I journalerna står att läsa att den unge mannen trodde att någon förföljde honom, och att han ibland blivit våldsam. I ett dokument signerat av en primärläkare framgår det att Helge "visat sig farlig för allmänna säkerheten" eftersom han försökt mörda sin mamma.
Han fick diagnosen dementia primaria, en form av schizofreni. Vad som orsakat den visste ingen. I journalen från november 1921 berättar en läkare att Helge sa sig höra röster som ingen annan kunde höra, men att rösterna inte sa någonting.
I början åt Helge med god aptit men i journalerna syns att han blev allt oroligare och fick dålig matlust. Personalen badade honom flera timmar om dagen för att han skulle bli lugnare.
1925 blev han sjuk, och snart konstaterade läkarna att han har drabbats av lungsjukdomen tuberkulos. Han blev aldrig frisk igen. Den tjugonde januari 1928 avslutades Helges journal med en enda liten notering: "Patienten avled i dag klockan 12.10".
Fotnot: Sjukhusets journaler finns bevarade i länsarkivet, men tillgängliggjordes med hjälp av kommunarkivarien Katja Sinn som också tolkat en del av de spretiga kråkorna.