Hos mig fanns det inte ens en liten antydan om vad som komma skall. Inte en tomte, inte en stake, ingenting. Tills jag, intet ont anande, råkade virra mig in i en blomaffär. Genom fönstret hade jag fått span på några små, söta, nästan neongröna växter som jag tänkte titta närmare på.
Väl därinne hittar jag även en svart, fyrkantig kruka att ha dem i. Snygg... Jag hinner knappt bestämma mig innan jag hör:
– Jag ser att du har bestämt dig!
En julglittrande florist ler mot mig med sina perfekt vita tänder.
– Ja, ehm, jo.
Jag mumlar till svar. Fingrar lite på de där söta, små växterna och känner hur floristen kommer allt närmare. Tafatt håller jag fram krukan och, som för att ta kontroll över situationen, frågar om hon tror att växterna passar i krukan. Trots att det är helt jäkla uppenbart att de gör det. Växter + kruka känns liksom som en välbeprövad kombination...
– Jameeeen självklart, det kommer bli fantastiskt!
Det är några minuter kvar till stängning och jag har förvandlats till den där allra sista kronan att fylla dagskassan med. Floristen ser sin chans.
– Tänk vad snyggt med lite mossa runtom!
Nej, tänker jag. Mörkgrön mossa och neongröna växter. Det passar inte alls ihop. Ändå svarar jag:
– Ja, ehm, jo.
– Och så en sån här i mitten!
Den julglittrande floristen håller upp nån gräsliknande boll som är sprejad till oigenkännlighet med guldigt glitter. Jag inser att hon tror att jag är ute efter att göra någon form av julgrupp. Det är jag inte. Jag vill bara ha en ny krukväxt. Men det säger jag såklart inte. Utan stammar fram ett:
– Ja, ehm, jo.
När jag kommer hem planterar jag ner mina förstahandsval i krukan. Kvar på bänken ligger en påse mossa och en liten grästuva med julhybris.