Det välkomnas av 67-åriga sörmlänningen och läraren Lena. Hon har jobbat som lärare i 42 år och berättar att hon inte funderat på att pensionera sig, trots att hon fyllt 67 år. Tack vare en schyst arbetsgivare kan hon fortsätta sitt jobb, men gör det numera på deltid.
– Det känns väldigt skönt, stresstoleransen minskar med åren, det är nog det jag har känt mest påtagligt, med att bli äldre, Men i dag är man utelämnad till arbetsgivaren för att få fortsätta jobba, berättar hon.
Det ska det bli ändring på nu. Äldre som vill kunna få jobba kvar, kommer få möjlighet till det. De yngre årskullarna kommer också att få jobba längre.
Pensionsmyndigheten har nyligen lämnat ett förslag till regeringen om hur den så kallade riktåldern för pension ska beräknas.
– Vi lever längre vilket innebär att pensionen ska fördelas på fler år än tidigare, säger Ole Settergren, analyschef på Pensionsmyndigheten.
Ole Settergren förklarar att riktåldern ska följa medellivslängden för att balansen mellan den tid man arbetar och den tid man har pension ska hamna på samma nivå som när det gamla pensionssystemet infördes 1994.
För dagens 35-åringar innebär det att riktåldern för pension blir 70 år. De som är födda 1997 kommer få arbeta tills de är 71 och de som födda 2013 tills de är 72.
Enligt förslaget ska arbetsgivare inte heller längre få avsluta anställningar automatiskt när anställda fyller 67 år.
Det välkomnar Lena, som alltid trivts bra med sitt yrke och önskat att få jobba kvar. Hon berättar att ekonomin är en avgörande del i det.
– Jag skulle i dag inte ens få halva min inkomst, med tjänstepension och allt. Där går min smärtgräns. Men jag fortsätter gärna jobba och man ser ju på många håll att arbetsgivare är tvungna att kalla in pensionärer för att klara verksamheten.
LAS-åldern, då arbetsgivaren har rätt att säga upp avtal, flyttas fram från 67 år till 68 år 2020. 2023 flyttas den fram till 69 år.
– Det går för långsamt, menar Lena.
Lena önskar att politikerna inte glömmer bort att vara flexibla i framtiden när vi ska jobba längre.
– Alla kan inte behandlas lika. En del kommer från slityrken och kanske inte orkar fortsätta jobba, eller behöver jobba deltid.
Hur länge hon själv ska fortsätta jobba vet hon inte än.
– Jag lämnar det åt sidan så länge. Det betyder mycket för min livskvalitet att kunna ha kvar mitt jobb, det innebär att jag kan vara schyst mot mina barn och bjuda dem på något som de behöver. Det ger mig frihet.
Fotnot: Lena heter egentligen någonting annat.