Hägglund sätter i vanlig ordning familjernas valfrihet över allt annat och definierar jämställdhet som ett tillstånd där ingen direkt hindrar kvinnliga individer från att välja karriär framför familj. Verkligheten, att kvinnor tar större ansvar för hem och barn, tjänar mindre pengar och mer sällan återfinns på chefsposter och i styrelserum, är inte problematisk för Hägglund.
Peter Eriksson finner däremot denna verklighet högst bekymmersam, och driver in ett par bra poänger mot Hägglunds reaktionära vårdnadsbidrag. För egen del har han också en åtgärd som åtminstone skulle börja luckra upp i den skeva arbetsfördelningen i hemmen. Miljöpartiet och Socialdemokraterna lovar nämligen dela upp föräldraförsäkringen i tre delar, alltså ett steg på väg mot individualisering.
Men sen kör även Peter Eriksson i diket när han på nytt gör reklam för det som Miljöpartiet kallar barntid, och som av Vänsterpartiet så träffande kallas ”vårdnadsbidrag light”. För föräldrar som arbetar deltid, mellan 50 och 75 procent, ska ett bidrag på 2 500 kronor införas. Det är svårt att ifrågasätta det uttalade syftet: att föräldrar ska få mer tid till sina barn. Men effekterna av ett sådant förslag är allt annat än neutrala för jämställdheten på arbetsmarknaden.
Det är visserligen sant, som MP framhåller, att bidraget förutsätter en fortsatt anknytning till arbetsmarknaden. Bidraget kan inte plockas ut av personer som saknar jobb och riskerar därför inte att cementera ett utanförskap på det sätt som vårdnadsbidraget gör.
Men om vi nu än en gång tar en titt på verkligheten, den verklighet där kvinnor tar det största ansvaret för barn, där kvinnor tar ut nästan 80 procent av föräldraledigheten och där kvinnor i mycket högre utsträckning arbetar deltid. Med Miljöpartiets förslag händer inget annat än att dessa mönster belönas och därmed förstärks.
Peter Eriksson tror att den tredelade föräldraförsäkringen ska bryta upp detta mönster och att barntidspengen därför kommer att tas ut av ungefär lika många män som kvinnor. Det är att gå, eller rättare sagt springa, händelserna i förväg.
Det bör också påpekas att genomslaget för barntiden skulle bli mycket större. Vårdnadsbidraget är frivilligt och hittills har färre än 100 kommuner infört bidraget medan barntidspengen är tänkt att gälla i hela landet. Frågan är vad som gör störst skada.