Det var på onsdagseftermiddagen som Peter Olofsson skulle ta sin vanliga promenad från gruppboendet på Köpmangatan till Sveaplan för att göra det där bakelseköpet som han gillar så mycket. På vägen hem kom en man eller kille efter honom och började prata. Plötsligt stoppade mannen handen i Peters ficka, tog upp plånboken och försvann.
Peter blev oerhört ledsen, men lyckades ta sig hem till boendet och berättade för personalen om det som hänt. De kontaktade han syster och gode man Cristina Olofsdotter Gustafsson och en polisanmälan gjordes.
‒Det här har vi varit rädda för ända sedan vi var barn. Han har en sådan tilltro till människor. Hans erfarenhet är att människor är snälla, säger Cristina Olofsdotter Gustafsson.
Peter Olofsson har Downs syndrom och han och syskonen står varandra väldigt nära. Att han nu har blivit bestulen bekymrar syskonen väldigt mycket. De har alltid känt en oro för att Peter i sin utsatta position ska råka illa ut, men känt att det varit viktigt i hans liv att han får göra sådant han tycker om och mår bra av. Promenaden till butiken, köpet av bakelsen och glassen, att hantera lite pengar har gett tillfredsställelse både fysiskt och psykiskt som han mått bra av. Syskonen önskar inte för något i världen att promenaderna ska upphöra. De måste bara komma på ett sätt att hantera händelsen och hur Peter ska agera fortsättningsvis.
‒Peter är godheten själv. Men han har blivit väldigt upprörd och kränkt av det som hänt. Han älskar att gå till Sveaplan. Jag hoppas bara att hans tilltro till människor inte blir rubbad nu, säger Cristina Olofsdotter Gustafsson.
Men trots det otäcka så finns det glädje mitt i det som hänt.
En i personalen cyklade runt i området på onsdagseftermiddagen och lyckades hitta plånboken, slängd. Pengarna var borta, men hans id-kort och biobiljetter låg kvar.
Peter själv konstaterar:
‒Nu får plånboken vara hemma. Men jag blev ledsen och började gråta. Man ska inte göra så, säger han.
Ett annat glädjeämne är Eskilstunabornas engagemang och värme för Peter Olofsson.
Syster Cristina skrev på onsdagskvällen och berättade om händelsen på sociala medier och fick en oerhörd respons. Mer än hon någonsin kunnat förvänta sig.
Till alla som vill hjälpa säger hon:
‒Jag ser att väldigt många vill skänka pengar till Peter. Vi tackar nej till det. Pengar är inte poängen med att berätta om det här. Det är tryggheten. Peters trygghet.
Det kan finnas ett sätt att hjälpa Peter att komma över den hemska erfarenheten, säger Cristina. Prata med honom.
‒Om folk känner igen honom när han är ute och går, så stanna och prata med honom. Säg hej. Vänlighet är det som läker. Ett vänligt bemötande läker sår mycket bättre än pengar.
Ska man prata med honom om rånet tycker du?
‒Nej man kan prata om vardagliga saker. Han avskyr vinter och älskar sol och vår. Så vädret kan man alltid prata om.
Polisen Lennart Vestergren berättar att händelsen rubriceras som "grov stöld" och att man ännu inte har några spår efter tjuven.