Sedan den 15 oktober är landets första amnesti för explosiva varor i gång. Sprängämnesamnestin fungerar som vapenamnestierna: den som lämnar in något illegalt eller tillståndspliktigt kommer inte att polisanmälas för själva innehavet. Tanken med sprängämnesamnestin är att minska mängden explosiva varor i samhället - och att motverka att allmänheten tar med sig sprängmedel man haft liggande hemma till polisstationen.
Även inför amnestin var polisens stora farhåga, att folk skulle komma in med exempelvis gamla knallskott och sprängmedel från vägbyggen till stationen.
– Kommer någon in med en kasse vapen under vapenamnestin tar jag hand om dem, men kommer någon in med en kasse handgranater har jag att utrymma en polisstation. Men det har fungerat bättre än vi trott, folk kommer inte in med sprängmedlen utan ringer, säger Anders Carlsäter, stationsbefäl vid Katrineholms polisstation.
Jan-Erik Granström är samordnare för sprängämnesamnestin hos polisen i Sörmland. Han berättar att polisen fått in en hel del civila sprängmedel, från exempelvis vägbyggen. Medlen är i sig legala, men de som ringt och bett polisen hämta sprängämnena har inte rätt att ha dem.
– Förr var det en hel del som inte var tillståndspliktigt, men saker blir kvar hemma hos folk, säger Jan-Erik Granström.
Folk har också ringt om sådant som nödraketer, varningsbloss och gamla fyrverkerier, men det är inte sådant polisen egentligen ska hämta upp under amnestin.
– Sådant som inte är tillståndspliktigt ska tillbaka till inköpsstället. Det är inte olagligt att ha nödraketer och de omfattas inte av amnestin eftersom de inte är illegala. Polisen är ingen återvinningsstation, man får ta hand om sådant själv, säger Jan-Erik Granström.
Anders Carlsäter ser samma tendenser, en del tar chansen att göra sig av med icke-illegala sprängmedel.
– Frågan är vad vi får in. Det vi vill ha in är sådant som används brottsligt, som granater. Men lite blir det nog så att folk passar på att göra sig av med sånt man kanske fick med sig hem från lumpen för 30 år sedan. Det är bra att det inte kommer ut i samhället, men det blir ett stort merarbete för oss.
I några fall har polisen fått påringningar om miltära granater, som är avfyrade och därmed ofarliga, men som gör inringarna oroliga.
– Polisen tar med dem, för att det inte ska bli mer oro senare. Läggs de här på tippen blir det ett nytt ärende för oss, säger Jan-Erik Granström.
I regionen har polisen hanterat 107 ärenden hittills, en knapp månad in i amnestin. Sprängmedlen ordnas i tre grupper. Grupp ett är sådant som ammunition eller knallskott, som polisen hämtar och skickar för destruktion. Grupp två är sprängämnen och sådant som explosiva stubiner, som polisen kör till förvaring. Grupp tre tas om hand av det nationella bombskyddet och omfattar okända, eller bekräftat farliga sprängmedel.
Men det är inga mängder sprängmedel, som tycks komma från kriminella kretsar.
– Vi har nog inte allt för stora förhoppningar om att den som gör hemmagjorda bomber ska ringa och be oss hämta, säger Anders Carlsäter.