I internationell militärterminologi kallas det "friendly fire" eller "blue on blue" när två allierade skjuter på varandra. Och det var precis vad som hände i Stav utanför Mellösa, mellan Malmköping och Flen, den bäckmörka långfredagen 1979.
Det var ett makabert fall som skakade Sörmland när fyra soldater ur hemvärnet avlossade sina kulsprutepistoler rakt mot två polismän.
Vid tiden för skottdramat råder hög beredskap både hos polisen och i hemvärnsleden. Någon eller några har stulit handgranater, trampminor och AK4:or från ett vapenförråd i närheten av Malmköping, bara elva kilometer från förrådet i Stav.
Att myndigheterna är på helspänn har också sin förklaring i att regementet Ing 1 i Södertälje har drabbats av stölder.
Spekulationer om terroristattacker eller annan synnerligen grov brottslighet går varma.
De fyra hemvärnsmännen har sina tydliga order – skydda vapenförrådet och låt ingen komma nära.
Hemvärnet låter polisen i Katrineholm veta att de ska sköta förrådsbevakningen, men det är avgörande information som aldrig når fram till polismännen Bernt Pettersson och Bertil Rehnström.
Ovetandes om att de ska möta fyra pipmynningar i den svarta natten tar de en civil Volkswagen och beger sig mot förråden i området som de tror står obevakade.
När poliserna närmar sig förrådet i Stav är hemvärnsmännen redan på plats – och ordentligt på alerten.
En av dem fungerar som utkik och ropar till de andra när han ser att ett fordon är på ingående.
Poliserna når fram i höjd med förrådet innan en av soldaterna skriker halt och visar halttecknet med ena handen.
Poliserna väljer att ta till flykten, Rehnström ger full gas och tar sikte på att fly tillbaka samma håll de kom ifrån. Senare har det framkommit att Rehnström ska ha trott att hemvärnsmannen, som hade utländskt ursprung, var en terrorist som gjorde inbrott i förrådet.
Det är Rehnströms fabulerade terrorist som först för sitt pekfinger mot avtryckaren och trycker av.
Snart följer de andra soldaterna efter sin stridskamrat och eldflammorna lyser upp natthimlen. De följer givna orders och gör allt som står i deras makt för att få stopp på fordonet.
Samtidigt som poliserna försöker undkomma kulregnet besvarar de elden. Men de kommer inte längre än några hundra meter på den sluttande skogsvägen, en av kulorna har träffat gaspedalen.
Rehnström har tagit en kula i foten och kollegan Pettersson har perforerats av en kula, nu gäller det att fly fältet, ut i skogen för skydd.
Först när hemvärnsmännen kommer fram till bilen förstår de vad som hänt, förstår vilka de skjutit totalt 39 skott emot. En av soldaterna känner igen en polisspade och lampa som bara poliser använder.
De skriker högt att de är från hemvärnet men de kunde nästan ha viskat. Bara några meter från dem, intill ett träd, sitter Pettersson. Allvarligt illa däran efter kulan som genomborrat hans kropp.
Soldaterna ropar på hjälp i polisradion.
Rehnström gömmer sig med skogens hjälp och stannar där tills en hundpatrull senare påträffar honom.
Mirakulöst nog överlever båda polismännen skotten som i kvällspressen dagen efter kallas för påsksmällen.
För hemvärnsmännen väntade nu inte bara djup ånger efter det inträffade utan även rättsligt efterspel. De fälldes av tingsrätten men fallet överklagades till hovrätten som gjorde en annan bedömning och friade dem. Hovrättens dom fastställdes senare av Högsta domstolen.
Missförstånden som var nära att döda två poliser ledde till att vaktreglerna gjordes om, men exakt varför ett extremt allvarligt fall av friendly fire utspelade sig i de Sörmländska skogarna för 38 år sedan får vi kanske aldrig veta.