Finns det egentligen någon i Sverige, förutom några bakåtblickande über-nationalister, som anser att Trump är en bra idé för USA och Världen?
Jag är tveksam.
En bred majoritet verkar anse att Trumps version av extrem högerpopulism är något vi ska passa oss noga för i Sverige.
Jag vet, det högerextrema partiet växer, men, och det är viktigt, mina vänner: det är fortfarande ett ganska litet parti.
Däremot tror jag att alla andra politiska grupper måste inse att det där med populism inte nödvändigtvis måste vara något dåligt.
Populism betyder i grunden att det en säger tas emot positivt av många människor. Att budskapet och det sätt det förpackas på är populärt. Dessutom förenas populister ofta i en uppdelning mellan ”folket” och ”eliterna”, där de själva säger sig företräda folket. Det betyder att populister lika gärna kan vara vänster som höger politiskt.
Författaren Per Wirtén har skrivit om det där. I sin bok Populisterna från år 2000 skriver han om en lång populistisk och progressiv tradition i USA, med start i det sena 1800-talets bonderörelser.
Berättelsen skulle kunna handla om Sverige. När arbetarrörelsen slog igenom som folkrörelse i slutet av 1800-talet, var den i högsta grad en populistisk rörelse. Rörelsens agitatorer rester land och rike runt och uppviglade arbetarna mot överheten. På senare år har den så kallade Occupy Wall Street-rörelsen och den radikala anti-globaliseringsrörelsen kring millennieskiftet haft klara populistiska drag.
”Jag brukar tänka på det som ett kärl som sedan kan fyllas och laddas med olika idéer och synsätt, men utan den fyllningen är kärlet tomt och verkningslöst”, skriver Wirtén.
Skillnaden mellan höger- och vänsterpopulism är att högerns populister inte nöjer sig med två grupper (dom där uppe och vi här nere) utan dessutom vänder sig emot andra grupper i samhällets marginaler. Migranter, judar, muslimer, romer får skulden för samhällets problem.
Populismen balanserar på en tunn knivsegg. Högervarianten är direkt människofientlig. Vänstervarianten har goda syften, som mer jämlikhet, men misslyckas ofta när den får makten på riktigt. Antingen blir det vanstyre, eller också omvandlas rörelsens företrädare till samma grå trista politiker som de tidigare kritiserat. Det är inte alltid lätt att vara revolutionär när man hamnar i den lokala taxeringsnämnden.
Ändå måste de partier som vill förbli levande i ett demokratiskt system hela tiden ta hänsyn till behovet av populism. Att möta väljarna på riktigt. Att tala till dem från markplanet, inte från toppen av Keops pyramid.
Annars står det alltid någon annan där och säger sig föra folkets talan.