Nu kommer jag att inte fÄ nÄgon semester i Är dÄ jag vikarierar hÀr pÄ Eskilstuna-Kuriren denna sommar. Med simpel huvudrÀkning har jag insett att jag har trots allt kommer att ha 72 timmar till godo att göra precis vad jag vill. För pÄ en vecka gÄr det 168 timmar och rÀknar jag dÄ med Ätta timmars sömn per natt och 40 timmar jobb per vecka Àr det precis 72 timmar som kvarstÄr.
Med det perspektivet undrar jag om det Àr tiden som inte rÀcker till eller om det bara Àr jag som tar den för givet? Tiden gÄr inte att undkomma, den finns dÀr och den kommer alltid att rulla pÄ oavsett om man vill eller inte. Tid Àr prioritering och det finns trots allt mÄnga timmar att möta dÀr ute Àven med heltidsjobb men att det kanske handlar mer om hur man vÀljer att bemöta den?
Det mÄ lÄta klyschigt men jag tror att man inte fÄr glömma bort att varje sekund, minut och timme faktiskt rÀknas. SÄ vad ska man dÄ fylla dem med? Jo med det man sjÀlv vill och mÄr bra utav och sedan lÀra sig att prioritera det. Jag ska sluta skjuta upp att lÀsa den dÀr boken som legat pÄ nattduksbordet oöppnad i mÄnader för att sedan undvika att stÄ dÀr och önska fler timmar pÄ dygnet.
För faktum Àr att önskar jag fler timmar och kÀnner mig hopplös sÄ bÀr jag runt pÄ energi av den sÀmre tonen och det vill man inte göra. SÀrskilt inte nu nÀr det ÀndÄ inte gÄr att tillföra fler timmar pÄ dygnet. Med ingen ledighet nu i sommar kÀnner jag mig ÀndÄ hoppfull och idag ska jag prioritera trÀning efter denna arbetsdag. Vad ska du prioritera?