Efter jobbet vet hon inget annat än att det förmodligen inte blir något arbete. Men hon vägrar gå tillbaka till en sysslolös tillvaro.
— Jag hoppas att jag kommer in så jag kan studera till undersköterska.
Katja Friman rev ned uppmuntrande applåder i Stora salen på Muntellarenan när hon kortfattat berättade om sitt jobb och sina framtidsplaner.
Men hon och de andra romerna som medverkade under dagen underströk flera gånger vikten att projektet, som gett 50 romer en chans till ett arbete, måste få en fortsättning.
Man får inte tända ett hoppets ljus och sedan bara helt plötsligt blåsa ut det.
— Det är väldigt viktigt att vi alla ställer oss frågorna vad händer sen? sa Richard Nyman. Följd av frågorna vad har vi lärt oss? Vad har vi gjort för att bygga över den förtroendeklyfta som öppnade sig vid avslöjandet om Skånepolisens romska register? Hur kan vi göra för att motverka fortsatt diskriminering och vad kan vi göra för att få fram ett annat bemötande?
Annars var det Marie Svensson, ordförande i arbetsmarknads- och familjenämnden, och integrationsstrategen Vedad Begovic som inledde spridningskonferensen. Marie Svensson gjorde det med att förklara att vi alla egentligen står i skuld till romerna.
— Efter alla dessa år av utanförskap. För att inte tala om förföljningar och diskrimineringar.
Vedad Begovic gjorde det med att berätta att han själv visserligen inte är rom. Men han känner sig besläktad eftersom han i späd ålder hade en barnflicka som var romska, och han är henne ett stort tack skyldig för allt han fick lära sig.
Varken hans mamma eller pappa skulle drömma om att lyfta på ögonbrynen över valet av barnflicka.
— Men jag minns att min morfar var orolig. Vad ska det bli av pojken, ojade sig morfar. I bästa fall får vi en cirkusartist i familjen. Men det troligaste är att han blir cykeltjuv.
Morfar hade aldrig behövt vara orolig, men den påvisar att fördomarna om romerna alltjämt existerar och alltjämt behöver behandling och motbilder.
En lång rad som är involverade i projektet följde och alla vädjar att den romska inkluderingen som nu är påbörjad måste få en chans att fortsätta.
Richard Nyman betonade att det ändå kräver att två människor sätter sig ned och inleder ett förutsättningslöst samtal. Det kräver en ganska stor ödmjukhet från två håll.
— Jag vet att man inte ska tala om särbehandling. Men jag hoppas att man kan ta fram en positiv sådan. Det måste finnas lite kulturella hänsyn, men tro mig när jag säger att vi romer vill bistå Sverige, vi vill att det ska gå bra för Sverige.