År 1911 ansökte Eskilstuna Gymnastik och Atletklubb – EGAK – om att få anordna SM i brottning och atletik (tyngdlyftning). Klubben hade tvingats lämna Ridhuset vid nuvarande Ridhusplan där man haft sin träning och sina tävlingar. När klubben nu fick det prestigefulla uppdraget att anordna SM hade man därför ingen lokal! Byggmästare Olof Neuman åtog sig då att bygga en provisorisk idrottsanläggning på en tomt vid Ruddammsgatan, som klubben lyckats få arrendekontrakt på. På 14 dagar uppfördes Idrottsbyggnaden, en smått otrolig bedrift även med våra dagars byggteknik, och var klar att tas i bruk den 17 november 1911, dagen innan SM-tävlingarna började!
Idrottsanläggningen fick namnet Idrottsbyggnaden men kom kort och gott att kallas för Bygget. Den var tänkt som ett provisorium, men som med så många andra tillfälliga byggnader blev den kvar – i Byggets fall i 44 år!
Idrottsbyggnaden ritades av Emil Befwe, stadsarkitekt i Eskilstuna mellan åren 1902 och 1926 och arkitekt för många praktfulla byggnader i Eskilstunas centrum, däribland Stadshuset – och alltså även Bygget.
Bygget låg på Ruddammsgatans östra sida, på en tomt där det idag ligger ett bostadshus (Ruddammsgatan 10) och på halva parkeringsplatsen söder om det huset. Huset var en enkel byggnad helt uppförd i trä, med både bärande stomme av trä och med fasader av liggande gulmålad träpanel. På toppen av byggnaden fanns en stor lanternin, det vill säga en fönsterförsedd uppbyggnad avsedd att föra in dagsljus.
Idrottsbyggnaden går knappast att sortera in i någon av samtidens arkitektoniska stilar. Den var, precis som alla andra enkla nyttobyggnader som lador, förråd och verkstäder, helt enkelt ett väderskydd för den verksamhet som bedrevs i huset.
Uppvärmningen skedde med två stora kaminer av samma typ som till exempel användes i de flesta skolsalar på den tiden. Värmeisoleringen var närmast obefintlig. Huset var ju ett provisorium.
Idrottsbyggnaden var en näst intill cirkelrund byggnad med en diameter på drygt 30 meter och påminde till sin planform mycket om ett cirkustält, med manegen i mitten och publiken i en hästskoform runt om. Läktarna runt manegen hade officiellt plats för 1583 åskådare, men vid åtskilliga tillfällen påstås det ha varit betydligt fler. Läktarna hade bara sju rader med sittplatser. Bakom den översta bänkraden fanns ståplatser. Tack vare husets och läktarnas utformning hade åskådarna både nära kontakt och god uppsikt över allt som tilldrog sig på golvet.
Idrottsbyggnaden var som namnet tydligt anger byggd för idrottsevenemang, men kom, precis som tanken är med Eskilstunas nya Arena, att hysa alla möjliga publika arrangemang. Under husets 44 år ska det ha upplåtits för ungefär 780 olika evenemang. Idrotten dominerade förstås – främst kraftsporter som brottning, tyngdlyftning och boxning, men gymnastiktävlingar förekom också.
Huset passade förstås bra även för cirkusföreställningar. Flera ambulerande cirkussällskap satte återkommande upp sina föreställningar i Bygget. En samlingslokal med plats för så många besökare lockade också till sig revyer och kabaréer samt politiska och religiösa möten. Bland de många musikarrangemangen fanns åtskilliga jazzkonserter där Duke Ellington och hans orkester är det mest namnkunniga!
Trots att Idrottsbyggnaden var tänkt som en tillfällig byggnad gjordes genom åren en hel del förändringar och förbättringar. Brottarnas träningslokal, som låg bakom den cirkulära byggnaden, utvidgades och ett nytt stall byggdes för cirkusdjuren. Men med tiden blev kraven på en ny sporthall allt större. Andra världskrigets restriktioner kom emellan, men när stadens brandchef motsatte sig att lokalen användes var Idrottsbyggnadens saga all. Bygget fick dispens några år i avvaktan på att den nya Sporthallen skulle bli klar. Men sen var en epok i Eskilstunas idrotts- och byggnadshistoria definitivt slut.