"OJ, OJ! vad mycket saker!" Jag och fotografen blir stående i hallen och vet inte vart vi ska titta. Hatthyllan är fylld med vackra lådor, hattar och handväskor i krokodilskinn. Vid sidan hänger ännu fler väskor. Det är dunkelt men en lampa ger ett mjukt, mysigt sken och gör rummet mysigt och lite mystiskt. Det känns nästan som vi stiger in i ett annat århundrade.
En tunn spetsgardin hänger draperad i dörröppningen till vardagsrummet. Här inne finns det ännu mer prylar och blir det inte bara "OJ" utan också "WOW, kan man ha så många prydnadssaker?" Tydligen kan man det för Sonja är en äkta samlare. En hylla i tre sektioner är belamrad med små figuriner, statyer och byster i porslin, gips, parian (ett matt porslinsmaterial) och terrakotta. Hur många det är skulle ta en dag att räkna och Sonja vet inte själv hur många hon har. För Sonja betyder stämpeln under inte något, huvudsaken är att prylen tilltalar henne.
– Statyetterna har nog varit mitt största intresse. Mycket är arvegods men också från loppisar och auktioner. Förut gick jag ofta på auktioner men numera är det sällan.
Sonja säger att hon inte riktigt vet vad det är som gör att hon fastnar för vissa saker. Men det måste finnas något speciellt, något som hon tycker är vackert och romantiskt som för tankarna till 1700- eller 1800-talet.
– Det gör inget om grejen är kantstött eller skadad på något sätt. Det räcker att den tilltalar mitt hjärta.
Väggarna har en brun nyans och så har de varit ända sedan skilsmässan för 39 år sedan. Sonja säger att hon gärna skulle vilja renovera för att få lite ljusare men ångrar sig i nästa andetag när hon tänker på vilket jobb det skulle innebära för att plocka bort alla tavlor och porslinsfigurer. Vi enas i stället om att sakerna kommer fram mer med en mörk bakgrund än om väggarna skulle vara ljusa.
– Det första som folk frågar när de kommer till mig är: "Hur gör du när du städar?" Jag brukar dammsuga prylarna, det är lättast.
Från sovrummet hörs toner av dragspelsmusik och på golvet står ett rött litet dragspel. Först antar jag att det är radion som står på men det visar sig att det är en cd – Sonja älskar dragspelmusik.
– Bästa musiken som finns. Jag var på durspelsstämma i helgen och det var fantastiskt! Önskar att jag kunde lära mig själv att spela durspel men det är svårt. Jag spelar bara på gehör på vanligt pianodragspel.
Rosa och vita konstgjorda rosor och pioner finns i vaser men också som motiv på tavlor på flera ställen runtom i lägenheten. På frågan om man skulle kunna kalla hennes inredningsstil för romantisk blir svaret:
– Jag har nog en överromantisk stil, skulle man kunna säga.
På sommaren njuter Sonja i stället av äkta blommor som växer på kolonilotten i Klippbergen. Där prunkar favoritblommorna i rosa, ljusblått och vitt under hela säsongen.
– Att hålla på i kolonilotten är mitt stora intresse. Jag växte upp i en handelsträdgård i Västermo och jag har alltid velat ha ett hus på landet och en egen trädgård. På kolonilotten har jag många blommor och ett växthus med lite grönsaker. Men jag kan inte jobba så mycket som jag skulle vilja – kroppen säger ifrån.
I sonens gamla pojkrum står nu en sammetssoffa i rokoko, en fåtölj där en halv skyltdocka fått bli mamma till ett tiotal dockor i knäet, på väggarna är det lika fullt av tavlor som i de övriga rummen och även här finns en hylla med prydnadssaker.
– Min son brukar säga att om jag skulle sälja allt jag har för en krona styck så skulle jag bli miljonär. Det händer faktiskt att jag säljer vissa saker men det kan vara svårt och ibland ångrar jag mig – länge. Jag har funderat på varför jag har samlat på mig så mycket och jag tror det kan komma från barndomen – att jag kanske inte fick så många saker men alltid älskat att pyssla.
Men Sonja säger att hon har en vän som samlar ännu mer prylar än hon.
– Hon är över 80 och har ett helt hus fyllt med liknande prylar som jag. Hon är faktiskt värre än jag, säger Sonja och ler lite ursäktande.