Hur ombytligt det är. Vilka tvära kast det gör. Och hur snabbt intresset upphör när blodlukten avtar.
I början av veckan tävlade riksmedia i princip om att avsätta Wanja Lundby-Wedin.
Expressen verkar ha flugit helikopter till hennes skärsgårdsö för att få en kommentar och Aftonbladet slog fast att det bara handlade om timmar innan hon skulle vara borttvingad från posten som LO:s ordförande. Svenskan och DN skrev långa analyser om att hennes dagar var räknade.
Det flåsades i nackskinnet.
Det jagades.
Det spekulerades och det rekapitulerades misstag.
Det skrevs nästintill runor över Wanjas år som LO-bas.
Vartannat ord, snudd på, hade sina rötter i det militära. Krig förstås. Men också stridslysten, reträtt, trupper, skadskjuten, attack och brisera.
Upphetsningen var stor och förutom krig och jakt var vargflock en adekvat association. Åtminstone om man lutar lite åt Rödluvan och vargen-hållet, d v s inte enbart tycker gråben verkar helmysig att ha hemma i stugvärmen.
För oss som såg Uppdrag granskning häromsistens ligger även kaukasisk ovtjarka nära till hands. En härligt oberäknelig hund redo att flyga på matte och husse ur bakhåll närhelst andan faller på. Borra ned tänderna i hull – för att sekunden efter återigen gå fot som vilken väluppfostrad mops som helst. Som om ingenting hade hänt.
Enligt Uppdrag granskning ligger det i generna. Den kaukasiska ovtjarkan är avlad på att vakta får och kor mot varg och björn och tränad i att fatta egna beslut utan inblandning av någon husbonde. ”Buss på” är överflödigt. Ovtjarkan är av den robusta sort som bussar sig själv. Gissa om grannarna till de svenska ovtjarkauppfödarna gillade läget...
Nåväl.
När LO-förbunden slöt upp och bestämde sig för att Wanja trots allt kringsprättande av pengar skulle få sitta kvar – då var ovtjarkan redan långt därifrån. Hade fått annat att tänka på och lufsat vidare. Wanja-rubrikerna var inte längre av krigsformat. Nu fick hon bara en liten ynka ruta på ettan. Jaktinstinkten hade gått i stå.
För att fortsätta på boskapsspåret finns anledning att rannsaka sin gamla konfliktsuktande murvelsjäl: Om jag varit LO-medlem hade jag då hellre uppfostrat en av flockens mer dåraktiga fårskallar på egen hand – än prisgivit henne åt den kaukasiska ovtjarkan?
Hade Wanja förresten kommit undan lindringare om hon varit karl? Nej, antagligen inte. Ändå gnager en obehaglig tanke om att vi fortfarande inte riktigt kan ta att en landsfader heter Wanja, Mona, eller för den delen Maud.
För övrigt verkar denna historia nu utveckla sig alltmer mot Vargen och de två Rödluvorna. Med Elmhagen som varg och Tunhammar/Wedin-Lundby som rödluvor.