1955 öppnades polisyrket för kvinnor. Men det skulle dröja ända till in på 2000-talet innan Sörmland fick sin första kvinnliga heltidsbrandman. Nyköpings första kvinnliga heltidsbrandman anställdes 2002 och Eskilstuna och Katrineholm fick vänta till 2007.

– Det fanns inte i min världsbild att jag kunde bli brandman förrän min bror sa till mig att det skulle passa mig. Innan jag började jobba i Nyköping hade jag aldrig sett en kvinnlig brandman, säger Sylvie-Ann Palm, som har jobbat vid Sörmlandskustens räddningstjänst i drygt tio år.

– Alla ser framför sig den här stora mannen med stora muskler. Vit och heterosexuell är han också. Historiskt sett finns den stereotypen av brandmän.

Sylvie-Ann Palm påpekar att räddningstjänsten i Nyköping är en bra arbetsplats, men när hon var ny kände hon sig annorlunda. Hon gick miste om en del av gemenskapen i omklädningsrummen och hängde inte med i jargongen.

– Jag pratade inte det språket. Hockeyomklädningsrumssnacket var helt främmande för mig.

När diskussionerna om jämställdhet hade pågått i decennier i de flesta andra yrken började det hända saker även inom räddningstjänsten för ungefär tjugo år sedan. Då började försöken att få in fler kvinnor.

När Malin Holm började som första heltidsanställda kvinnliga brandman i Nyköping fanns varken kläder eller skor i rätt storlek för kvinnor i räddningstjänsten. Det fanns inte heller omklädningsrum för kvinnor på alla stationer. Hon engagerade sig i en central facklig grupp för heltidsanställda kvinnliga brandmän som arbetade för rätt förutsättningar för kvinnor i räddningstjänsten.

– Det är inte kul att byta om i en städskrubb, man känner sig inte inkluderad då, säger Sylvie-Ann Palm som tillägger att hon har mycket att tacka Malin Holm för som banade vägen för kvinnliga brandmän i Nyköping.

Nästa steg för Malin Holm kom när hon blev gravid. Vad skulle hända på jobbet då?

– I den fackliga gruppen tog vi fram planer på vad som ska gälla under och efter graviditet. Så att det finns de rätta förutsättningar för att komma tillbaka, säger Malin Holm.

Sylvie-Ann Palm berättar hur hennes dåvarande chef hade lärt sig att man säger grattis när en medarbetare berättar att hon är gravid.

– Med ett stelt leende sa han grattis, sedan pratade han om vilka problem det skulle innebära på jobbet. Malin Holm var med mig vid samtalet och sa att "det här behöver inte Sylvie-Ann höra på". Jag vill inte känna mig som ett problem.

I dag är Malin Holm styrkeledare och deltar i rekryteringsprocessen i Sörmlandskustens räddningstjänst. Hon konstaterar att trots att mycket arbete kvarstår har också mycket hänt de senaste 15 åren. Och hon uppmanar fler att söka sig till yrket.

– Det är ett fantastiskt yrke. Man kan bidra med så mycket på många olika sätt. Jag har inte ångrat mig en dag sedan jag sökte mig hit.

Huggsexa om kvinnliga brandmän

Den stora utmaningen i dag är att hitta kvinnliga brandmän att anställa. – Det är huggsexa om kvinnor som kommer ut från utbildningen, säger Mattias Gårdholt, räddningschef i Västra Sörmlands räddningstjänst.

För tillfället finns bara en kvinnlig brandman på heltid i Västra Sörmlands räddningstjänst.

– Vi har ett mål att ha en kvinnlig brandman i varje skift till 2020. Nu kommer inte det att uppfyllas, men vi jobbar hårt med det här, säger Mattias Gårdholt.

Han tror att det är svårare att som kvinna söka sig till en brandstation där få kvinnor arbetar och att kvinnor snarare väljer exempelvis Nyköping eller Eskilstuna där det redan jobbar flera kvinnor.

På räddningstjänsten i Eskilstuna jobbar en handfull kvinnliga brandmän.

– Det går inte jättefort, men med tanke på att det bara är tolv år sedan vi inte hade någon tjej över huvud taget så har det hänt någonting, säger Lars Lagebo, räddningschef i Eskilstuna.

De jobbar med kampanjer för att få fler kvinnor att söka sig till yrket, för det är här flaskhalsen finns i dag.

– Det är så få kvinnor som går utbildningen, det är det som är problemet nu. De duktiga tjejerna är det slagsmål om, de är otroligt attraktiva att anställa.

Bilden av att en brandman måste vara stor och stark lever kvar, tror han. Men antagningen har förändrats. Tidigare anställdes den som är starkast och den som springer snabbast, i dag räcker det att klara minimikraven.

– 25-åriga tjejer behöver inte träna jättemycket för att klara de här kraven. Det handlar om kultur och tradition.

Att jämställdhetsarbetet har dröjt inom räddningstjänsten beror bland annat på att det inte har setts som viktigt, även om det är angeläget nu, säger Patrik Kullman, räddningschef vid Sörmlandskustens räddningstjänst.

– Man har velat behålla normen av den starka manliga hjälten. Det är den maskulina hjälterollen som är en del av dilemmat också när vi ska locka till oss medarbetare som inte uppfyller just den normen.

Rättelse: Tidigare uppgift om antal kvinnliga brandmän i Katrineholm var felaktig.