‒Det finns inte så många rock ´n rollers kvar. Men i kväll är det vi mot alla därute, de som lyssnar på diarrémusik!
Danko Jones går ut hårt, men lite fel har han: Lokomotivet är utsålt när han drar i gång tlllsammans med basisten John Calabrese och trummisen Rich Knox. Så nog har den riktigt råa, ruffa svartrocken fortfarande en stor publik.
Kanadensiska Danko Jones utgår från rockens grundelement: Gitarr, bas, trummor och en sångare som ger allt, inklusive ett intressant tungspel.
Lägg på med några byggstenar till: Högt tempo, energi av typen "sjuhelvetes" och attityd som får, säg, Thåström att framstå som en korgosse.
Basisten kör för övrigt sin egen lilla show, intensivt headbangande trots ganska kort frisyr.
Bredbenta skrevrockare som låter testosteronet flöda fritt från scenen - så har Danko Jones beskrivits. Det där kan låta lite övermaga, men Danko Jones självdistans och ironiska glimt i ögat markerar att bandet visserligen älskar sin rock, men samtidigt leker lite med hela genren.
I ett av mellansnacken berättade Danko Jones - som för övrigt är både radio- och podpratare samt varm anhängare av spoken word om när bandet första gången var i Eskilstuna, som förband till Backyard Babies 2001.
‒Det kom det 50 personer och nu påstår minst 500 pers att de såg oss då...
Danko Jones jobbar rakt igenom stenhårt för att mangla ned sin publik, bjuder på både gamla dängor och nya från senaste albumet "Wild Cat". Här finns inte en enda död sekund, inte tillstymmelse till lugna ballader eller andningspauser. Rakt in i kaklet bara. Draget är som från en flygplansmotor. Enda invändningen är väl att det kan bli lite väl mycket av en och samma jetström från gitarr, bas och trummor.