Närmast anhöriga är tre barn med familjer samt två avlidna söners familjer.
Hon hade vuxit upp på en gård strax utanför Riga men när kriget kom följde hon med några vänner till Sverige. Föräldrarna kunde inte lämna sitt hem och husdjur men en flicka på 20 år levde farligt i ett land där än tyska, än ryska soldater drog in. Vid krigsslutet stängdes gränserna. De baltiska länderna hade blivit Sovjetstater.
Rasma hade fått utbildning i lanthushåll och hemslöjd så det var ett lyckat sammanträffande att hon i Uppsala, där hon fått jobb på lasarettet, träffade en agronomie studerande. Paret gifte sig och arrenderade ett litet hemman på Ljusterö där de kämpade sig fram som lantbrukare. Efter några år flyttade de till ön Nässlingen och odlade jordgubbar i stor skala. Fem barn kom i rask takt.
År 1958 hade de skrapat ihop ett litet kapital och köpte en gård, Kvinnerstalund, i Eskilstuna.
Rasma hade redan som barn fått höra att hon hade ”läshuvud”. För att bättra på ekonomin utbildade hon sig till laboratorieassistent på Laborantskolan i Stockholm. Därefter fick Rasma anställning på Centrallaboratoriet på lasarettet i Eskilstuna och blev kvar där till sin pensionering. På kvällarna och helgerna arbetade hon på gården.
Allt hon sådde och planterade i trädgården växte på ett nästan magiskt sätt. Tala om gröna fingrar! Rasma hann också att sy kläder, brodera och måla tavlor. Dessutom ställde hon ibland upp som tolk.
Redan på 1960-talet lyckades Rasma, efter ett energiskt agerande, att få hit sin mor på besök från Riga. Släktbesök från Lettland var ovanliga då Sovjetregimen inte beviljade visum. Efter Lettlands nya självständighet 1991 – efter en nästan halvsekellång ockupation – reste Rasma nästan varje sommar i sällskap med ett eller flera barn och barnbarn till fädernegården i Riga.
Tankarna på den gamla gården, ”Lindarna”, i Riga, lindblommornas bedövande doft, kära släkten, storkarnas klapprande och eleganta flygturer över boet på ladans tak, var ett av hennes främsta livselixir livet igenom.
Familjen och många vänner kommer att sakna Rasma, denna färgstarka personlighet, som bar på sitt lettiska kulturarv med värme och stolthet och så gärna delade med sig av sin kunskapsbank.
Diana Krumins Engstedt
Janis Javalds
Rasmus Javalds
Maija Fredrikson
och barnen till Andris och Juris