Det började som en vanlig dag på jobbet, berättar Rasmus Karlsson. Det var den första veckan i december och han hade arbetat i produktionen vid Lantmännen cerealias anläggning i Gorsingeholm i fyra månader. Närmare bestämt vid stationen där fyllda mjölpåsar ska packas på pallar innan de transporteras ut till återförsäljarna. Det var i den så kallade pallmataren som han skadade sig allvarligt.
– Det har varit problem med den där pallmataren. Det fastnar pallar i den flera gånger om dagen, säger den 23-åriga Strängnäsbon.
Det ilade i hela mig, en fruktansvärd smärta. Jag kände med tungan runt i munnen och fick panik.
Rasmus Karlsson
Han berättar att en kollega tryckte på en knapp som Rasmus Karlsson trodde skulle stänga av maskinen och göra det möjligt att öppna säkerhetsgrinden. Han tog en kvast för att peta loss pallen men det som han beskriver som ett väl beprövat knep fungerade inte den här gången. I stället valde Rasmus Karlsson att dra sig in i maskinen med överkroppen.
– Det var stressigt. Jag ville bara lösa problemet så att vi skulle kunna komma i gång igen, säger han.
När pallen lossnade, startade hissen i mataren.
– Den åker upp med ett kraftigt lufttryck och det blev en hård smäll. Jag låg på sidan, med ena armen framsträckt över huvudet. Det var nog tack vare att armen tog en del av smällen som jag överlevde. Hade det bara varit huvudet så hade det nog varit godnatt.
Rasmus Karlssons mamma jobbar också på anläggningen, som i folkmun kallas Strängnäs valskvarn. Hon var ledig just denna dag, men fick ett samtal från jobbet på förmiddagen.
– De sa att det hade varit en olycka och jag frågade om det var Rasmus. Då sa de "ja, och det är inte så bra", berättar Anna Dahlman.
Rasmus Karlsson har ingen uppfattning om hur lång tid det tog innan ambulansen var på plats.
– Det ilade i hela mig, en fruktansvärd smärta. Jag kände med tungan runt i munnen och fick panik, berättar han – men det skulle visa sig att det inte var tänderna som hade tryckts ur tandraden som var det allvarligaste.
På Mälarsjukhusets intensivvårdsavdelning sövdes han ned – i åtta dagar. Han hade fått en kraftig hjärnskakning, framgår av polisförhöret som hölls i januari. Käken hade spruckit på mitten, vid hakan, och hoppat ur led närmast örat.
– Jag är fortfarande inte färdigbehandlad utan går på återbesök på sjukhuset. Käken känns konstig och området runt hakan känner jag inte alls, berättar Rasmus Karlsson.
Men värst är det nog psykiskt, säger han. På nätterna drömmer han mardrömmar. Om dagarna tänker han på en annan skada som uppstod när han klämdes i maskinen, som varken syns eller känns. En av artärerna i nacken, som förser de bakre delarna av hjärnan med friskt blod, har nämligen täppts igen. Om bitar med levrat blod lossnar och flyter med blodströmmen till hjärnan kan Rasmus Karlsson drabbas av en stroke.
– Jag tänker på det hela tiden. Känner jag mig det minsta lilla konstig så ska jag ringa sjukhuset på en gång. Bara det gör ju också att jag blir rädd och orolig, säger han.
Det var stressigt. Jag ville bara lösa problemet så att vi skulle kunna komma i gång igen.
Rasmus Karlsson
På nyårsafton skrevs han ut från sjukhuset. Efter en månads sjukskrivning började han jobba, först deltid och sedan halvtid. Han blev placerad på en annan avdelning, där han inte trivdes.
– Ingen frågade vad jag ville eller vad jag behövde. Jag inte fick komma tillbaka till packningen för att jag var "en säkerhetsrisk". Men jag borde ju vara den minsta säkerhetsrisken. Jag har verkligen lärt mig att vara försiktig och inte ta risker, det är ju inte direkt så att jag kommer att krypa in där igen!
Inte heller blev det någon fast anställning för Rasmus Karlsson på packavdelningen, något han säger att han blivit lovad efter sex månaders provanställning. Det skulle ha varit aktuellt i början av februari, men i stället fick han ytterligare tre månaders visstidsanställning på en annan avdelning.
– I slutet av mars sjukskrev jag mig helt. Jag klarade inte av att vara där, jag mådde för dåligt, säger Rasmus Karlsson, som lämnade företaget i början av maj.
Det har nu gått fem månader sedan olyckan och Rasmus Karlsson är besviken över hur Lantmännen cerealia hanterat arbetsplatsolyckan. Han tycker inte att han har fått tillräckligt stöd – och pallmataren ska, så vitt Rasmus Karlsson, inte ha åtgärdats.
– I stressade situationer kan sånt här hända. Efter olyckan var en av mina kollegor hemma i fyra dagar. Han var helt chockad, och sa att det lika gärna hade kunnat vara honom det hände.