Massor av popcorn och läsk. Blicken klistrad på filmduken. Eller en sista koll i mobiltelefonen efter svar på sms. Eller drömmen om två timmar utan barnen, tre stycken, som inte ens låter sin mamma gå på toa i fred?
Så långt var det inget konstigt med Teater Skakas lilla komedi Drama i salongen, som spelades i går på Nyköpings teater.
För alla är vi olika och kan smita in på en romantisk komedi för att fly bort ett tag. Men har ni gjort som jag, smygkikat åt sidan på bio när det är som intensivast, sett hur andra i publiken stirrar storögt och har munnen på vid gavel? Förmodligen ser jag lika dum ut själv när jag är uppslukad av handlingen.
Men i går var det öppet och inte i smyg, för vi i teaterpubliken satt på scenen och själva pjäsen utspelades i salongen. Idén är inte helt ny men rolig och öppnar för det oväntade.
Just det, det oväntade, nästan som om Hitchcock skrivit manus. Så jag tänker inte avslöja vad. Men de som satt i biosalongen har plötsligt ett stort problem. Kan de ignorera det och fortsätta med popcorn och film? Eller går det att smita och lämna ansvaret hos någon annan?
Aha, tänker man kanske, typiskt engagerad teater som Skaka är och har varit. Så viktigt men trist.
Nä, tvärtom för här är det skrattspegeln och en lekfull absurd skruv ibland blixtrar till. Jag funderar dock på om man får skratta åt en glad och pipig liten tjej som älskar popcorn mer än vad hon är smart. Men jag tror det är ok.
Slutet lämnade mig med frågetecken. Va, är det slut nu redan? Och vad hände med själva problemet? MEN kanske är det just meningen att jag ska vara osäker, tvingas fortsätta fundera, tänka vidare på allvaret mitt i det farsartade.
Ett bekymmer i går var att det ibland var svårt att höra replikerna. Kanske är salongen stum och sväljer det de säger så att de borde flyttat närmare oss ett par bänkrader?
Annars var skådespelarna utmärkta i sina roller: som ung och nervig och osäker på jobbet, som rejäl och grundtrygg trebarnsmamma, som självinnesluten men explosiv tjej, som svårtolkad kille, lite feg. Och det stumma problemet. Så som jag tolkade dem. Och en rolig halvtimme.