Det efterlängtade regnet kom till Laxne och vid fyratiden tändes kolmilan - alltså flera timmar senare än tänkt.
– Det kom en åskskur och det blev tillräckligt fuktigt för att vi skulle kunna köra i gång, säger Lars-Uno Sjöberg.
Han har varit uppe hela natten för att övervaka milan - som har sin känsligaste period precis efter tändningen.
Lars-Uno Sjöberg låter trött, men är ändå glad.
Under lördag förmiddag var han inte så glad eftersom det såg ut att inte bli någon kolmila alls då. Östra Sörmlands gruvförening meddelade under lördagen inför en förväntansfull publik att de hade tråkiga nyheter.
– I samråd med markägaren har vi tagit det beslutet att inte tända kolmilan, sa ordföranden Ulf Sandström från toppen av kolmilan.
Lars-Uno Sjöberg, som har byggt kolmilor i 32 år och även detta år är ansvarig för milan var besviken, men inte på markägaren.
– Jag förstår honom, säger han och syftar på den torra marken i området.
Räddningstjänsten hade inga invändningar, vilket gjorde beslutet att avstå tändningen lite mindre självklar.
– Det är klart att det känns tråkigt att allt jobb är förgäves, sa Lars-Uno Sjöberg.
Det finns en liten chans att kolmilan kan komma att tändas, men det ser inte ljust ut.
– Då måste det komma regn inom de närmsta dagarna, säger Lars Uno.
Anledningen till att gruvföreningen inte kan vänta mer än några dagar till handlar om kolmilans uppbyggnad. Den innehåller granris som torkar och till sist blir kolmilan för tät och glöden "vandrar" inte vidare från träbit till träbit. Det är något gruvföreningen har tråkiga erfarenheter av sedan tidigare.
– Ett år hade granriset torkat för mycket och vi fick ut ungefär en tredjedel mot vad vi brukar.
Kolmilan är ett relativt avancerat bygge där samspelet mellan mängden syre och värme är A och O. Saknas det helt syre slocknar den, får den för mycket brinner allt upp.
Men fast det såg dyster ut så blev det alltså en tändning och har namnet: Elsa-Märta. Som är hämtat efter den tidigare ordföranden Lars Anderssons farmor och mormor.