Det är så det har tänkts i partiledarens krets. Detta var ett linjetal, avsett att lusläsas en bit fram i tiden, i rang med talet på arbetsstämman i Örebro 2005 när Reinfeldt lanserade de nya Moderaterna.
Då handlade det om att vrida om kursen, visa att Moderaterna har tänkt om, att de släpper dogmerna och kliver ner från de höga hästarna för att formulera en politik som hänger ihop och som fler begriper. Nu talar Reinfeldt om nästa steg, om att bli ett statsbärande parti, ett parti som alla svenskar kan identifiera sig med och kunna tänka sig att rösta på.
Och många av ingångarna i talet kändes igen – från det gamla statsbärande partiets. Reinfeldt talade om vikten att hålla ihop Sverige, förhindra att ”fattigdom” går i arv och underströk att Moderaterna måste vara ett parti som ständigt bedriver samhällskritik och förnyar den.
Men det mest påtagliga med moderatledarens prestation i går var den totala oviljan att prata om sina politiska opponenter. Han nämnde dem inte alls i talet. När så journalister på den följande presskonferensen försökte få honom att beskriva skillnaden mellan Moderaternas och Socialdemokraternas politik, var innebörden av hans svar att socialdemokrater och Mona Sahlin inte intresserar honom, att hans fokus är Sverige och Moderaterna.
Det är smart och effektivt eftersom det sätter det egna partiet i fokus och framställer stridslystna opponenter som grälsjuka. Reinfeldts grepp fungerar särskilt väl i kristider då människor översköljs av negativa budskap.
Socialdemokraterna har en hel del att lära av de nya Moderaterna.