Mona Sahlin har ryckt upp sig ordentligt sedan debatterna med Maud Olofsson. I tisdagens duell med Fredrik Reinfeldt i Rakt på var det jämnare än i tidigare drabbningar där oppositionsledaren har deltagit.
Men även om Sahlin har rensat bland argumenten och plockat bort de värsta yvigheterna kvarstår den tunna materia som för dagen utgör socialdemokratisk politik.
Partiet försöker sitta på alla stolar samtidigt. Ett tema är att regeringen har sänkt skatterna med 85 miljarder kronor vilket nu bidrar till budgetunderskottet. Följdriktigt borde Socialdemokraterna kräva ett återställande av dessa skatter. Men det gör de inte. Tvärtom accepterar S det mesta av Alliansens skattesänkningar, i runda slängar tre fjärdedelar av dem.
En mer korrekt siffra borde alltså vara inte 85 utan 22 miljarder. Så mycket mer än regeringen vill Socialdemokraterna dra in i skatteintäkter, står det i partiets budgetmotion.
Samtidigt kör Socialdemokraterna en andra argumentationslinje, som går ut på att regeringen håller tillbaka de statliga utgifterna för hårt. Mer borde betalas ut till kommuner och landsting, till investeringar i infrastruktur, till arbetsmarknadspolitik. Därtill förespråkar Socialdemokraterna en kraftig höjning av taket i a-kassan.
Plötsligt är budgetunderskottet inget problem.
Tyvärr nålade inte statsministern fast Sahlin vid dessa motsägelser. I stället upprepade han gång på gång den visserligen korrekta men lite tråkiga ramsan om vikten av försiktighet och ansvar.
Hittills har den attityden fungerat för regeringen. Moderaternas och Fredrik Reinfeldts förtroendesiffror har skjutit i höjden. Medierna sköter också sin bevakning väl. Oppositionen granskas lika hårt som regeringen. Så var det inte under den borgerliga ministären på 1990-talet.
Men det kan snart ändras. Med tiden kan bilden befästas av en defensiv regering och en aktivistisk opposition. Så är det inte. Regeringen gör en hel del offensivt men är dålig på att berätta det.
Bankgarantin har inte varit ett totalt fiasko. Swedbank har gått med i den och SEB funderar på att följa efter. Det var åtminstone ett viktigt skäl till att banken backade från sina bonusplaner.
Debatten om vad staten bör och inte bör göra för att stödja fordonsindustrin har ensidigt kretsat kring Saab Automobile. Under tiden har Europeiska Investeringsbanken beviljat lån på sammanlagt 11 miljarder kronor till Scania, Volvo Lastvagnar och Volvo Personvagnar, mot kreditgarantier från regeringen. Volvo PV kan få mer i senare steg.
Varför sa statsministern inget om det?