FN:s människorättsråd har nyligen röstat igenom en resolution som manar samtliga medlemsländer att förbjuda föraktfulla uttalanden och kritik av religioner samt att med alla tillgängliga medel garantera respekten för alla religioners uppsättningar av värderingar.
Världens länder uppmanas alltså att på alla tänkbara sätt arbeta för att det hinduistiska kastsystemet respekteras överallt och att därför förbjuda offentlig kritik av detta trevliga sätt att ranka människovärde.
Nej, inte explicit. Det är bara islam som namnges, men alla religioner ska behandlas med samma respekt, menar rådet. Så i förlängningen borde även kastsystemet omtalas som något fint och bra.
Bakgrunden beskriver en växande islamofobi i spåren av 11 september. Resolutionen uttrycker en oro över den stereotypa bild av islam som förmedlas och kritiseras inte minst i västvärlden. Oron är förvisso berättigad. Men ack så fel förslagen slår. Genom att tysta religionskritiken världen över blir bilden knappast mindre stereotyp.
Och vad händer med den kanske mest konstruktiva kritiken, den som framförs av muslimer? Den kritik som inte bottnar i fördomar, generaliseringar och rädsla, utan i erfarenhet? En viktig del av religionskritiken kommer inifrån och pekar på förvrängningar, religiöst maskerat maktmissbruk och förtryck. Eftersom religion inte definieras – inte kan definieras – kan all sådan kritik med hjälp av resolutionen jämställas med diskriminering och intolerans och tystas.
Nu är steget mycket långt från resolution till faktisk lagstiftning. FN:s människorättsråd har inte särskilt högt anseende i västvärlden. Det har kritiserats för att flera av dess medlemmar är regelrätta diktaturer. Resolutionerna från rådet betraktas som allt annat än tvingande av utvecklade demokratier. Inskränkt yttrandefrihet i Europa är inte det huvudsakliga bekymret. Samtliga europeiska medlemsländer och Kanada röstade också nej till resolutionen. Det som oroar och irriterar är att repressiva stater kan legitimera sitt förtryck, med svärdet i ena handen och en FN-resolution i den andra.
UN Watch, organet som granskar FN:s arbete, har skrivit ett upprop som starkt kritiserar resolutionen. 200 organisationer har skrivit under – människorättsorganisationer och religiösa såväl som ateistiska sammanslutningar.
På samma sätt borde alla demokratiska stater högt och ljudligt ta avstånd från en resolution som angriper demokratins själva fundament: yttrandefriheten.