Bakom konceptet står Nalle Remnelius, musiker och reklamman. Han har tidigare arrangerat enstaka spelningar men slår nu på stora trumman – som den trumslagare han är.
‒Jag har bott här i åtta år och bara pratat om att jag drev jazzklubb i Bromma och sagt att vi kunde gör det här utan att det blivit något. Till slut kände jag trycket att dra i gång konceptet, säger han skrattandes.
Det blir tre torsdagar med jazzkonserter och förutom mat och musik på ovanvåningen lockas det med en utställning.
‒Bengt Croneby är en formgivare och grafiker som var med när jazzen kom till Sverige. Han är ett typiskt exempel på hur man skissade fram kampanjer innan datorn fanns, det var ett snabbt, flyende sätt att måla. Utställningen visar hans tavlor på jazzmusiker och orkestrar och hans bok, "Black music is blue", finns att köpa. Han kommer själv också att vara här.
Först ut på scen är Arne Ericson Hot Six.
‒Det är ett ganska välkänt band i Sörmland som spelar dixieland på ett trevligt sätt. De gör ett helt program och berättar om musiken, i det här fallet Louis Armstrong, men även runt dixielandmusiken. Man håller publiken bättre fången än om man bara spelar.
Dixieland härstammar från 1910-talets ragtime som tio år senare sågs som den stora jazzstilen i New Orleans och Chicago. Traditionellt sett består ett dixielandband av trombon, trumpet, piano, klarinett, bas, banjo samt trummor.
‒I New Orleans började man utveckla paradorkestrar som också spelade på begravningar och det kom fram en massa duktiga och namnkunniga musiker som tog det vidare. Innan var allt mer regisserat men jazz är en musiksort där man improviserar och melodierna spelades som de var men i solon fick man fara ut. Sen utvecklades musiken till att bli mer och mer egen och formgiven med ett antal riff.
Dixieland är ett smeknamn för sydstaterna och musiken därifrån kom att kallas därefter.
Hela programmet går att läsa på malmkoping.nu.