Kackel möter bräk tillsammans med ljudet från en hovrande helikopter när vi ställer bilen vid Kalkugnstorp, strax söder om Kjula flygfält utanför Eskilstuna.
Bakom stallet, där tio gutefårtackor, en bagge samt en skock skånska blommehöns befinner sig, står det närmare 200 kilo tunga linderödssvinet Farbror blå och blir kliad på ryggen med hjälp av en sopkvast av husse Mats Neihoff.
‒Han har kanske utseendet emot sig, men han är faktiskt väldigt snäll, säger Mats Neihoff.
På Kalkugnstorp bedriver han tillsammans med sin fru Lou Norén, sedan år 2012, ett litet jordbruk och en gårdsbutik där de säljer diverse egenhändigt producerade och tillverkade produkter.
Djuren som bor på gården är uteslutande rena lantrasdjur, härstammade från Sörmländska genbanker. Att det skulle bli just lantraser var en självklarhet, berättar Lou Norén.
‒Vi tror på det här med mindre produktion och att konsument möter producent. Vi är intresserade av kulturhistoria och gillar lantraser. Har man lantraser känns det samtidigt som vi gör en insats för att bevara den biologiska mångfalden, säger hon.
Likt många andra lantrasskötare, tar de hand om djuren på samma vis som man gjorde förr i tiden. Paret, som tidigare inte hade någon erfarenhet av att bedriva jordbruk, lärde sig snabbt om djurhållning för svenska lantraser.
‒Det finns väldigt många hjälpsamma föreningar som vi har lärt oss mycket av. Det har varit en väldig öppenhet, det krävde ingen akademisk bakgrund för att börja, säger Mats Neihoff.
Mårten Hjernquist är sekreterare och ansvarig för Sörmland i Gutefårakademin, en politiskt obunden ideell förening vars syfte är att bevara den rena gutefårrasen.
Paret Neihoff Norén är anslutna till föreningen, och de är inte ensamma i gruppen om att vara sent blommande lantbrukare, förklarar Mårten Hjernquist. I en tid då alltifrån hembryggt öl, egenstoppad korv och urban biodling beskrivits som trendiga sysselsättningar, ser han skämtsamt jordbruk som nästa steg.
‒Det är på väg att bli hippt med lantraser. Gutefåren har ju sin stämpel, med det speciella köttet från Gotland. Även linderödssvin har varit väldigt hippt. Krögare efterfrågar köttet över hela landet – för bara några år sedan var det ingen som kände till det, säger han.
Mårten Hjernquist är själv uppvuxen med gutefår och har en diger bakgrund inom jordbruksvärlden. Lantraser är något han ständigt varit intresserad av, men en typ av djur vars framtid varit oviss under flera perioder.
Under 1900-talet höll gutefårrasen på att försvinna helt på grund av korsavel, vilket ledde till att entusiaster började bilda genbanker för att den ursprungliga rasen skulle bevaras. Föreningen Gutefåret, bildat 1977, och Gutefårakademin, som Mårten Hjernquist var med och grundade år 2007, syftar att föra detta arv vidare.
‒Vi vill bevara den rena gutefårrasen på ett seriöst och vetenskapligt sätt. Det finns flera skäl till att vi gör det här. Det är dels den kulturhistoriska aspekten – att det är trevligt att värna om vår historia. Men det är också för att bibehålla den biologiska mångfalden. Det finns ett värde med att ha gamla husdjursraser kvar för att hålla våra betesmarker öppna, säger Mårten Hjernquist.
Att driva mindre jordbruk med lantraser är även mindre ekonomiskt krävande och för många är hållbarhetstanken viktig, förklarar han. Djuren håller betesmarkerna öppna och inget processat externt foder är nödvändigt.
Det var av denna anledning i kombination med tidigare drömmar, och inte i att bli omskrivna i hippa sammanhang, som gjorde att Kalkugnstorp blev en lantrasgård.
Trots att de klarar av att gå runt på sitt lantrasjordbruk siktar inte Lou Norén och Mats Neihoff på att fylla hyllorna i livsmedelsbutiker och konkurrera med redan stora aktörer. Istället talar de om hur den här typen av produktion kan påverka ens konsumtionsvanor – billigt industriproducerat kött kan minska till förmån för mindre konsumtion av lokalt producerade råvaror.
Mårten Hjernquist är av samma uppfattning.
‒Det finns ingen distinktion inom fåruppfödningen. Stora aktörer märker inte av att det har blivit vanligare med lantraser – det är ingen intensiv produktion. Att ha lantraser på det här viset är kopplat till en småskalig lokal produktion. Det är en slow food-tanke med att ha gutefår, säger han.
Tror du att hajpen kommer att hålla i sig?
‒Det kan bli ett växande intresse, men vårt syfte är inte att göra det hippt. Vi vill vara starka även när trenden har lagt sig.