Svar till Tommy Kvarsell, som i Eskilstuna-Kuriren den 10 februari uttrycker ilska över Strängnäs stifts agerande när det gäller fibernät på landsbygden.
Det pågår en förhandling mellan Strängnäs stift och den entreprenör som ska ombesörja att fibernätet kommer i marken. I motsats till vad som påståtts i debatten gäller förhandlingen inte enbart den ekonomiska ersättningen, utan andra avtalsfrågor som till exempel hur kabeln förläggs. Ligger kabeln för ytligt är risken stor att den skadas vid brukandet av skogen och jorden.
Entreprenören vill friskriva sig från ansvar för vad som händer fiberkabeln i framtiden. När Näshultaborna blir utan nät på grund av att kabeln skadats kommer det alltså att bli fastighetsägarens problem. Det är en avtalsskrivning som de flesta markägare skulle vilja förhandla om.
Men istället för att förhandla kan entreprenören lugnt luta sig tillbaka och låta den lokala opinionen svartmåla stiftet. Ett enormt tryck som den lokala församlingen, av begripliga skäl, inte kunnat stå emot. Man vill naturligtvis försöka bidra till att lösa konflikten och använder pengar som borde gå till församlingsverksamhet. Men det som händer är att entreprenören får ytterligare stöd i att avstå förhandling.
Svenska kyrkan är en av få aktörer som finns kvar på landsbygden. Vi bidrar till utveckling och att människor har möjlighet att bo kvar. Vi är en demokratisk organisation och beslut som rör förvaltningen av våra fastigheter tas av ett egendomsutskott bestående av förtroendevalda. Att som Tommy Kvarsell peka ut en tjänsteman på stiftet som beslutsfattare är helt fel.
Den mark som stiftet förvaltar ägs av alla oss som är medlemmar i Svenska kyrkan. Det finns inget ”vi i församlingen” som blir ”förtryckta” av ”dom på stiftet”. Vi är en kyrka och några av oss har i uppdrag att förvalta skogs- och jordbruksfastigheterna på bästa sätt, så att pengarna ska räcka till många generationer församlingsbor framöver.
Petra Odén
förvaltare
Sven-Erik Öhlin
handläggare, Strängnäs stift