"Svensk klimatpåverkan ökar" är rubriken på en debattartikel i Eskilstuna-Kuriren den 20 februari.
Författarna, Mattias Goldmann och Markus Larsson är opinionsbildare till ”yrket”, hemmahörande i den gröna tankesmedjan Fores. Den röda tråden i artikeln är en genomgång av statistik över olika branschers så kallade klimatutsläpp.
Vi får bland annat veta att tillverkningsindustrin, transportsektorn och uppvärmning ökat medan hushållen minskat sina utsläpp. Totalt har Sveriges samlade utsläpp ökat med 2,8 procent, vilket författarna menar har ökat Sveriges klimatpåverkan. "Statistiken är en viktig väckarklocka för ett land med högt ställda ambitioner på klimatområdet", skriver författarna.
Men vänta nu. Alla dessa procent hit och procent dit som sägs vara klimatpåverkande – vad betyder dessa egentligen?
Har skribenterna glömt att de utsläpp som vållar dem så mycket bekymmer måste ses i en global skala om vi skall tala om klimatpåverkan? Jag skulle tro att läsarna av artikeln vore betjänta av att Goldmanns och Larssons procentsiffror ställs i relation till hur stora Sveriges ”klimatutsläpp” är i ett globalt perspektiv.
Sveriges andel av världens samlade utsläpp är 0,16 procent. Efter ökning med 2,8 procent blir det fortfarande 0,16 procent, såvida man inte utökar antalet decimaler.
Världens största utsläppsland Kina släpper på ungefär 50 timmar ut lika mycket som Sverige på ett år. Och det beror inte enbart på att landet är så stort. Kinas utsläpp räknat per capita är dessutom större än Sveriges.
Kina har enligt Parisöverenskommelsen förbehållit sig att öka utsläppen fram till 2030. Indien, som verkar segla upp som näst största utsläppsland före USA, har förbehållit sig att flerdubbla dagens utsläppsnivå innan man kan påbörja en minskning.
Visst är det uppenbart att vad vi i Sverige gör med våra försumbara utsläpp inte kommer att påverka det globala klimatet det minsta. Men för entusiaster som Mattias Goldman och Markus Larsson betyder symbolhandlingar mer än verkligheten.
Sigvard Eriksson