Den 21 februari kunde vi läsa hur Felix Lundqvist, Intisar Mahmood och Mariam Yassin, samtliga SSU-bundna, uppmärksammade problemet kring kvinnlig könsstympning. Vi delar våra partivänners uppfattning i problemformuleringen, men menar att det är ytterst viktigt att lyssna på den oro som uttrycks samt att på alla vis utreda hur fenomenet könsstympning kan angripas i Sverige. Däremot oroas vi av det lösningsförslag som debattörerna presenterar; nämligen att införa obligatoriska gynekologkontroller var tredje år för alla, som debattörer uttrycker det, kvinnor från ”riskländer” mellan åldrarna 4 och 18 år.
Först och främst menar vi att förslaget är problematiskt ur ett juridiskt perspektiv. Obligatoriska kontroller av unga tjejers kroppar på det sätt som debattörerna föreslår strider både mot den grundläggande rätten att själv bestämma över sin kropp och mot förbudet mot negativ särbehandling på bas av etnisk och kulturell härkomst. Dessa självklara rättigheter måste gälla oavsett om du råkat komma från ett land där könsstympning praktiserats. Vi förstår att debattörernas syfte inte är att inskränka grundläggande fri- och rättigheter, men vi kan tydligt se att det blir konsekvensen av det förslag som presenteras.
Därtill klumpas här etniciteter och länder ihop till en homogen grupp under diffusa termer. Även om syftet är att uppmärksamma en strukturell problematik, bidrar det kollektiviserande tankesättet till att konstruera fördomar och stereotypa föreställningar. Att peka ut enskilda tjejer på etnisk och kulturell basis, och sedan tvinga dem till en så pass intim handling är i yttersta grad integritetskränkande och bidrar på samma gång till grovt stigmatiserande av den som ska kontrolleras. Därtill kommer varje tjejs föräldrar att skuldbeläggas och misstänkliggöras utifrån sin bakgrund.
Mot bakgrund av frågans komplexitet kan vi inte hoppa till förhastade slutsatser. Förslag baserade i onyanserade beskrivningar och påståenden om människors kulturer riskerar att bidra till en ökad segregation och stigmatisering, samtidigt som det möjliggör faktiska övergrepp.
Däremot poängterar debattörerna en alldeles avgörande punkt, nämligen att det är i upplysandet och samtalet kring könsstympning som stigmat kan börja brytas ned, diskussionen kan ta vid och alternativa angripsmodeller kan utredas.
Slutsatsen av debattartikeln "Kvinnlig könsstympning – ett problem som inte kan vänta" blir att om du kommer från ett land där könsstympning fungerar som ett verktyg för förtryck, ska du förvägras rätten att bestämma över din egen kropp. Inskränkande av rätten att få bestämma över sin egen kropp kan aldrig ersättas med en annan form av inskränkande av rätten att få bestämma över sin egen kropp. Att kontrollera tjejers kroppar och sexualitet blir inte mindre förtryckande för att det sker i offentlig regi.
Josefine Helleday, SSU Sörmland
Ikram Mahmood, SSU Sörmland
Anton Berg, Laboremus, S-studenter i Uppsala