Svar till debattartikeln ”SD: Vi ska fungera som en garant för svensk och kristen tradition och bildning”, av Aron Emilsson (SD) och Stefan Jakobsson (SD). införd i Eskilstuna-Kuriren 13 juli.
Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man läser Aron Emilssons (SD) och Stefan Jakobssons (SD) vurmande för den kristna traditionen, katekesläsning och bildning.
Genom historien har den svenska kyrkan stått på maktens och överhetens sida. Dess uppgift har varit att hålla pigor och drängar, statare och andra ”undersåtar” i herrans tukt och förmaning. Kyrkans yttersta uppgift har varit att inordna allmogen i en enhetlig statskyrklig ideologi som betonade lydnad, skötsamhet och underordning. Den som ifrågasatte den rådande maktordningen, var obstinat, inte bara mot prästerskapet och kyrkan, utan också ytterst mot guds ställföreträdare, konungen.
Katekesen är inget annat än en lärobok för undervisning i kristen tro. Förr var det obligatoriskt att delta vid ”husförhören”, som inte alltid var så oskyldiga och gemytliga som i Astrid Lindgrens Katthult. På samma sätt var det en plikt att delta i högmässan. Skolk straffades med böter.
När folkskolereformen genomfördes 1842 väckte den motstånd, främst från de konservativa kretsarna, som motsatte sig att ”vanligt folk” skulle få gå i skola. Möjligen kunde man tänka sig katekesundervisning så att allmogen fick lära sig veta hut och att deras plats i samhällshierarkin var underst. Bildning och utbildning var enbart ämnat för dem som stod i högre ”rang”.
Ett annat sätt att befästa kyrkans maktställning var kollektivanslutningen, som innebar att alla nyfödda per automatik blev inskrivna som medlemmar i statskyrkan. Något som ju knappast har med fri vilja och demokrati att göra
När vi 1951 fick lagen om religionsfrihet blev det möjligt att begära utträde ur svenska kyrkan, men bara om man i stället anslöt sig till ett annat kristet samfund som var godkänt av staten.
När den parlamentariska demokratin och den allmänna rösträtten infördes i Sverige så var det inte bara de konservativa och den politiska högern som satte sig på tvären. Även kyrkan värnade sina privilegier genom att försöka bromsa utvecklingen och slå vakt om det bestående.
Jag tror att det är människor som skapat sina gudar, inte att någon gud har skapat människan. Själv är jag ateist. Och jag betackar mig för att några försöker styra politiskt vilken religion som ska vara den allenarådande och den ”rätta”.
Rolf Waltersson
medlem i Vänsterpartiet, Eskilstuna.