Svar till artikeln ”Upp till bevis mot vinstjakten”, publicerad den 22 september. I artikel gläds LO-företrädare åt regeringens kommande förslag om vinstbegränsningar för välfärdsföretag. Av skrivningarna undrar man dock om LO själva har förstått förslaget och dess effekter.
Regeringen avser lägga fram ett vinstbegränsningsförslag för företag i omsorgssektorn och skolsektorn, grundat på välfärdsutredaren Ilmar Reepalus vinsttaksmodell. Utredningsförslaget om vinsttak har kritiserats på bred front.
LO-företrädarna anser att näringslivet bara drar upp ”skräckscenarier” om nedläggning av verksamheter och minskad valfrihet. Enligt dem finns inga sådana risker, då förslaget riktar sig mot de företag ”som är ute efter att tjäna stora pengar, inte de företag som vill göra ett bra jobb med tillräckliga resurser”. Detta stämmer dock inte.
Det florerar en missuppfattning om att Välfärdsutredningens förslag innebär ett vinsttak på 7 procent av omsättningen. Utredningen har dock inte använt det vanliga sättet att beräkna vinst, utan här handlar det om 7 procent på ”bokfört operativt kapital”. Analyser har visat att förslaget skulle innebära faktiska vinstnivåer på 1-2 procent för de flesta företag och för en del ingen vinst alls. Det handlar här inte om ägarnas vinstutdelning, utan om att begränsa företagens möjligheter att gå med vinst över huvud taget. Under dessa förutsättningar går det inte att bedriva en stabil och kvalitativ verksamhet.
Förslaget kommer slå hårt mot alla företag, men särskilt mot de många små företagen – ofta drivna av kvinnor. Små företag som bedriver hemtjänst, äldreboenden, förskolor, skolor kommer inte ha råd att öka sitt operativa kapital genom investeringar, till exempel i nya fastigheter. De flesta kommer i stället behöva lägga ned. De större företag, som LO säger sig vilja motarbeta, skulle ha något bättre möjligheter att hantera situationen, men sannolikt skulle även de lämna sektorn.
Vinsttaket beaktar inte vilken kvalitet och nytta de enskilda välfärdsföretagen har, utan drar bort mattan under fötterna för dem alla. Resultatet av detta blir färre välfärdsaktörer, minskad valfrihet och minskad innovationskraft inom sektorn.
Kvar lämnas kommunerna som kommer behöva bygga upp egna verksamheter för att täcka upp för bortfallet – vilket på många håll kommer att bli svårt.
Det finns utmaningar i välfärdssektorn, men vinsttaket är inte lösningen på detta. I stället behöver vi sätta fokus på att säkra och utveckla kvaliteten i verksamheterna. Välfärden behöver utvecklas – inte avvecklas.
Ulrica Dyrke
konkurrens- och upphandlingsexpert, Företagarna
Emma Tonnes
regionchef i Mälardalen, Företagarna