I rådets rapport som presenterades i måndags finns det en del sådant. Ja, nyhetsrapporteringen har emellanåt gett intrycket att Lars Calmfors och hans kollegor har totalsågat regeringens ekonomiska politik. Riktigt så är det inte. Hanteringen av bankkrisen får högsta betyg med en reservation angående Riksgäldens dubbla roll som myndighet och marknadsaktör. Rådet ger bifall även till regeringens långsiktiga åtgärder som jobbskatteavdrag och uppstramning av ersättningssystemen.
Kritiken går ut på att finanspolitiken inte är tillräckligt expansiv. Ge mer till kommunerna, mer till arbetslösa, mer till riktiga arbetsmarknadsutbildningar, manar Finanspolitiska rådet. I valet av åtgärder söker ekonomerna efter mest pang för pengarna. Ekonomiforskningen ger vägledning men ingen kan säga hur den exakta mixen ska se ut.
Sedan kan även den vetenskapliga grunden i en del förslag ifrågasättas, vilket en av rådets ledamöter, Lars Tobisson, påpekar i en reservation. Stimulanseffekten av extra statsbidrag till kommuner och landsting har karaktären av allmänt tyckande, några forskningsrön åberopas inte, skriver han.
Närmast lättsinnigt är förslaget om det så kallade utgiftstaket, som är ett maxbelopp för statens utgifter som riksdagen sätter tre år framåt. Rådet vill se en blocköverskridande överenskommelse som ger grönt ljus att överskrida taket i ”exceptionella situationer”. Svårigheten att definiera sådana situationer är det lilla problemet. Värre är att denna lösning tillintetgör själva syftet bakom modellen. I goda tider behövs ingen sådan restriktion. Det är just i tider då folk förlorar jobb och kraven på miljardrullning från staten är som starkast, i de där exceptionella situationerna, som utgiftstaket fyller sin funktion.
De politiker som i sina krav på ökade statsutgifter tar spjärn mot denna rapport bör dock även läsa detta i skriftens sammanfattningsdel: ”Det är […] fråga om avvägningar på marginalen i fråga om hur stora finanspolitiska stimulanser som bör sättas in och hur stora underskott i de offentliga finanserna som bör accepteras.” I bästa fall kan andelen arbetslösa sänkas med en halv procent, skriver rådet. Några recept på ekonomiska underverk finns inte här.