Resultat: Guif–Sävehof 30–29 (13–15)
Eskilstunalaget fick jobba i underläge hela första halvlek.
Drygt 2 000 åskådare var med från start och försökte hjälpa men det gick tungt.
Ännu tyngre blev det när Sävehof ryckte och ett tag hade fem mål upp under den andra halvleken.
Det kändes kört.
Det var inte kört.
Robin hetast
Guif vägrade acceptera en förlust och hetast av dem alla var Robin Andersson.
De blixtrande stegisättningarna från förra säsongen var tillbaka.
Han trampade runt Emil Berggren i första halvlek, fick nya bevakare men trampade runt dem också.
Blev det inte mål så fick gästerna utvisning när armarna förgäves försökte stoppa Robin men i stället ofta träffade hans ansikte.
– Det var nog min bästa match för säsongen. Det har känts bättre och bättre för mig mot slutet och den här gången hade vi bara bestämt oss för att vinna.
Slutspelsstämning
Det var eufori på läktaren när just herr Andersson – fantastiskt passande – vräkte sig fram och stänkte in avgörande 30–28 i sista minuten.
Kände ni av att det var slutspelsstämning på läktaren?
– Ja, jag var helt uppjagad. Det kändes som att hela hallen gungade ett tag.
Vad var vändningen?
– Jag tror det var när vi lyckades vinna en av våra utvisningar med 2–0. ”Krille” (tränaren Kristján Andrésson) tyckte vi skulle testa spela 3–2-försvar och det funkade perfekt.
Nära toppbetyg
Med sex mål och fem assist var Robin nära vårt toppbetyg fem kurirer.
Några brända skott och passningar gör att han får nöja sig med en stark fyra.
Sävehof insåg också var det stora hotet fanns och punktmarkerade nummer åtta mot slutet.
Det funkade inte helt, när Robin fick en liten glugg svischade han igenom och satte ytterligare en boll.
– Grymt viktigt med två poäng här. Det måste smälla på det här sättet i närkamperna varje gång vi spelar, säger Guifhjälten.
Under den relativt korta intervjun hann Robin få en handfull gratulationer från mäkta imponerade åskådare.
Hyllningarna kändes mycket välförtjänta.