Det anser Monica Brendler, psykoterapeut med erfarenhet av arbete med både traumatiserade barn och vuxna.
Hon är verksamhetschef vid Röda korsets center för torterade flyktingar i Stockholm. Det är ett av fem centra i landet där organisationen erbjuder stöd och behandling till personer med svåra trauman till följd av tortyr, krig, förföljelse eller farliga flyktupplevelser. Därutöver finns specialiserad traumabehandling för flyktingar i sex landsting.
Det är otillräckligt, tycker också regeringen som årligen till 2020 vill satsa 20 miljoner kronor på ökad traumavård till nyanlända. Också barn som föds i Sverige av flyktingföräldrar kan behöva stöd, påpekar Brendler. Röda korset uppskattar att tiotusentals inrikesfödda barn annars riskerar att ärva sina föräldrars symtom.
– Svårt traumatiserade föräldrar är inte alltid tillräckligt känslomässigt närvarande och klarar inte ge den tröst och det lugn ett litet barn behöver. Dessa föräldrar behöver mycket stöd, också av BVC.
För många barn som upplevt krig, övergrepp och flykt kan det räcka med att få en trygg och stabil vardag i sitt nya hemland. Det kan läka traumat utan att vården behöver kopplas in.
– Även om mycket i Sverige är alldeles främmande vet alla barn, oavsett varifrån de kommer, vad en skola är, vad en lärare är, vad klasskamrater är. Skolan och förskolan är därför oerhört viktiga i omhändertagandet. Men de behöver ökade kunskaper i bemötandet av barn som varit med om livshotande upplevelser, säger Brendler.
Under 1990-talets flyktingström från Jugoslavien stod Sverige förberett på att ta emot många människor med svåra krigstrauman.
– Då gjordes insatser och för många av de barn som då kom har det gått bra.