Konstnären, musikern och författaren Roland Ekström bor i Italien sedan 35 år. Nu har han varit på besök i sin gamla hemstad Eskilstuna i ett par veckor, bland annat för att fira sin systers födelsedag. Men också för sin första nyproducerade utställning i Sverige sedan det skakande mötet med döden i slutet av augusti 2016. Roland befann sig mitt i jordbävningens epicentrum, överlevde som av ett under och kunde krypa ur den totalförstörda byggnaden med enbart lindriga synliga sår.
Det har gått tio månader sedan Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning senast fick en pratstund med Roland Ekström, om skräcknatten, om de fysiska och psykiska skadorna som dröjde sig kvar, och om kärleken till Italien.
Den här gången är det en lugnare och gladare Roland som möter oss.
‒Vi människor har en enorm förmåga att klara trauman och svåra upplevelser, vi sitter bara fast i gamla mönster som förringar vår kapacitet. Vi ger upp i stället för att känna övertygelse om att vi klarar allt, säger han.
Den första tiden efter jordbävningen gav Roland upp.
‒Jag slutade måla och varken sjöng eller spelade, och då har jag verkligen gett upp, jag som älskar att utöva det musikaliska.
Rädslan för nya skalv var nästan förlamande. Han sov illa, tålde inte mörker och höga ljud, led av fobier och tvångstankar, som fick honom att placera glasögon, mobil och plånbok nära ytterdörren varje kväll. Så fortsatte det ett bra tag i våras.
‒Jag satt fast i traumat – tills jag av egen kraft upptäckte hur jag måste bearbeta minnena för att kunna bryta mig loss. Jag hade haft fullt fokus på problemen i sig, och när jag insåg det kom förändringen. Jag hittade en annan synvinkel, som om en spärr eller en dimridå försvunnit framför mig.
Sin sångröst har han fortfarande inte fått tillbaka. Roland låter och känner det lite som om han dras med en ständig förkylning, och lungorna går på halvfart.
‒Allt damm jag drog ned i luftvägar och lungor ställde till det. Men experterna tror att både rösten och lungorna ska bli helt återställda, även om det tar tid. Det blev värre på flyget hit märkte jag, jag hör lite sämre just nu.
‒Men psykiskt har återhämtningen gått fortare, och tog som sagt en annan vändning när jag insåg att jag kunde välja att inte fokusera på det negativa. Det tog sju-åtta månader innan obehaget släppte när jag pratade om jordbävningsnatten. Nu kan jag se något positivt i det som hände, och jag känner mig starkare än någonsin, oövervinnerlig. Jag förstår precis hur människor som varit med om nära döden-upplevelser känner. Jag är inte det minsta rädd för nya jordbävningar eller andra katastrofer längre.
Jag vill fortsätta se på tillvaron och livet med barnaögon, det är en tillgång och allt blir så mycket vackrare.
Under våren växte inspirationen fram, han började måla igen. Han konstaterar att erfarenheterna och förändringen syns i måleriet.
‒Färgerna, budskapen och kompositionerna speglar min själ. Jag har skapat en ny teknik och frigjort något jag satt fast i tidigare. Nu är jag inte så fixerad vid exakta linjer och konturer längre, som du ser, färgytan är liksom vibrerande. Skaparkraften flödar fram.
Roland Ekström menar att hans konst definitivt blivit mer naiv.
‒Personligen är jag naiv själv, lite barnslig rent själsligt sett. Jag har försökt under hela mitt liv att trycka undan de känslorna, "växa upp" och vara en "riktig karl", säger han med eftertryck.
‒Den sidan av mig själv behöver jag inte skämmas över längre, i stället bejakar jag den. Jag vill fortsätta se på tillvaron och livet med barnaögon, det är en tillgång och allt blir så mycket vackrare. Som vuxen blir du så bunden vid de regler och krav som samhället, andra vuxna och skolan lagt på oss, att de till slut blir till ett själsligt fängelse.
Vi matas oavbrutet av tankar i hjärnan, men kan man lära sig att stänga av flödet en stund händer något fantastiskt, menar Roland som hittat samhörighet i zenbuddismen. Han mediterar regelbundet.
‒Jag kultiverar förmågan att utestänga tankarna i längre och längre perioder. Tankar bryr sig bara om dåtid och framtid, och hindrar oss från att leva här och nu. Vi förlorar oss själva i jakten på egen vinning och på ägande. Men lyckan finns ju här i ögonblicket, vi måste se till att uppleva vad som sker precis just nu. Först då lever vi till fullo.
Utställningen i Eskilstuna är avslutad och Roland Ekström och hans konstverk återvänder snart till Italien.