När svallvågorna efter skådespelarnas upprop fortfarande går höga gör landets kvinnliga sångare gemensam sak med sina scenkolleger. Med uppropet #visjungerut i Dagens Nyheter sätter de ner foten mot övergrepp i branschen, där manliga sångare, dirigenter och regissörer skyddas när de begår övergrepp. Sångerskor berättar anonymt om övergrepp, sexism och grova verbala attacker från män som ofta har makt över både stipendiefonder och anställningar.
Katrineholmsfödda hovsångerskan Elin Rombo är en av dem som inte längre tänker vara tysta.
‒Vi har börjat prata med varandra på ett sätt som vi inte har gjort förut och får vara varandras terapeuter och bollplank. Jag är chockad över omfattningen. Jag har ju vetat om en del och har själv blivit utsatt, men jag har inte fattat att det gäller nästan alla, säger hon.
De flesta i branschen är frilansare och kämpar om jobben. "När man är utbytbar har man inte råd att vara besvärlig. Men nu tar vi risken tillsammans", skriver de 653 sångarna i uppropet, som har sin grund i en sluten Facebookgrupp där över 1200 personer har delat upplevelser.
Elin Rombo berättar om egna erfarenheter av övergrepp.
‒Jag har blivit kysst av människor som jag inte känner. Vi vet inget om varandra. Plötsligt flyger en människa bara på en.
Kvinnliga sångare är inte säkra, skriver de i uppropet: inte på utbildningar och inte i operahusen eller konsertsalarna. Det begränsar livet.
‒Det gör att jag inte kan gå in på en repetition och bjuda på mig själv och vara glad, för tydligen kan det tolkas som att jag flirtar eller vill något annat. Man blir hämmad och kvävd och man känner sig ensam. Man kan inte gå med ut och ta en öl som andra gör, för risken finns att man blir feltolkad och att någon tror att man vill något mer.
‒Kontakter i branschen knyter man i mellansnacken och efter repetitionerna. Vi kan inte vara med på det för att det finns kolleger och regissörer som inte kan skilja på när man spelar en roll och när man är privat, säger Elin Rombo.
Orsaken till att det ser ut som det gör i branschen är pengar, tror Elin Rombo; en känd dirigent eller regissör som engageras till en produktion är så ekonomiskt värdefull att han tillåts begå brott och kränkningar.
‒Min förhoppning är att vi sticker hål på denna fjantiga illusion om att somliga män behöver bete sig så här för att utöva sin konst. Vi är många som utövar vår konst ändå, säger hon med eftertryck.
Elin Rombo tror att de män som inte förstår att de begår övergrepp, de som "bara vill kramas lite" eller "massera lite" är svårast att nå fram till. Men den senaste tidens upprop och uppror från kvinnor i olika branscher skänker hopp. Hon tror att en förändring till det bättre kommer nu och konstaterar att chefer har makt att inte anställa de män som uppropet handlar om.
‒När man blir utsatt ska man veta att man får uppbackning av sin chef och sina kolleger och att de här männen inte ska få jobba mer.
Hon lyfter också fram vikten av att en ny generation sångare får stöd.
‒ Vi ska backa upp varandra och ta hand om de unga sångarna. Jag har själv varit där, man är helt starstruck inför vissa människor. Det är känslan när man ska jobba, och så blir det så här.
Samtidigt förutsätter hon att inte bara kvinnor i opera- och konsertmiljö ska stå bakom uppropet.
‒De män som inte är förövarna måste också vara med på det här. Vi behöver ett ramaskri från dem också.