Det är en engagerad kvinna med intensivt bruna ögon som öppnar dörren till radhuset som andas 50-tals och 60-talsdesign. Här har hon bott sedan det byggdes 1961.
Huset passar henne fortfarande. Genom det stora fönstret ut mot Runebergsgatan ser hon gräs, buskar, träd och en och annan katt. På framsidan av radhuset hörs Skogstorpsvägens livliga trafik.
När hon och maken Lasse (han gick bort 2004) kom till Eskilstuna från Stockholm via Flen i slutet av 1950-talet och började arbeta som bildlärare på S:t Eskils gymnasium, respektive Stålforsskolans gymnasium, bodde de först på Eleonoragatan på norr.
Byggnaders beskyddare
Ulla Frost är mycket fascinerad och intresserad av arkitektur. Hon har bland annat gjort sig känd för att värna extra om Telegrafhuset och Sparbankshuset vid Fristadstorget. Hon har också varit engagerad i Köpmangatans vänner.
Det som en gång har byggts ska man akta sig för att förvanska, förändra eller ännu värre riva, är hennes inställning. Det är ett intrång i arkitekturen.
Varför är du så intresserad av arkitektur?
– Det bottnar nog i att min mor och mormor promenerade mycket med mig i Stockholm när jag var barn, vi tittade på byggnader, jag visades tornet på stadshuset, slottet, fasaderna, detaljerna . . .
– Jag tyckte det var spännande.
Favoritarkitekt?
– Aron Johansson som ritat riksdagshuset och riksbankshuset på Helgeandsholmen, till exempel.
Tog mammans parti
Ulla Frost är mycket intresserad av sina rötter. Hon släktforskar.
– Jag tycker nog själv att jag har en ganska intressant levnadshistoria, säger hon.
– Hoppas ingen tycker att jag verkar märkvärdig för det. Jag brukar säga att jag är ett lyckligt skilsmässobarn. Min mor och far skilde sig när jag var två år.
Ullas mamma – som var guldbrodös – hette Ella Johansson, pappa Max Brolinson. Efter skilsmässan tog Brolinsonsläkten – där det finns många präster långt ner till 1600-talet – mammans parti.
Därför har Ulla Frost haft många släktband att vårda på pappans sida.
Guldet till stadshuset
Mammans farfar var lärftkramhandlare och gifte sig med en knypplerska från Vadstena. Han satte upp en affär på Drottninggatan i Stockholm. Deras son var bokbindarmästare och tillhörde Stockholms borgerskap, berättar Ulla Frost vidare.
– Min mormor, Elisabeth Johansson, hade en bror, Georg Bohman, som var den siste guldslagaren i Sverige. Han slog guldet för hand och har bland annat gjort guldet till Stockholms stadshus tre kronor.
Pappan till Ulla Frost mormor och mormors bror hette Adolf Bohman och var i sin tur konstförvant hos L J Hierta, Aftonbladets grundare.
Vardagsrum och arbetsrum
Detta berättas samtidigt som Ulla Frost visar pappersrullar där en släkting med minmal bläckskrift präntat ner släktbanden, samtidigt som hon visar en liten skrift om fasadfigurer som hon nyligen gett ut, samtidigt som hon läser några av sina många treradingar (haiku):
Dörrar att öppna.
En älskads gamla paltor.
En svår garderob.
och visar tavlor på väggarna hon eller maken Lasse målat, samtidigt som hon berättar om sitt yrke som bildlärare ...
En av målningarna föreställer en skolsal på S:t Eskil där eleverna sitter på bänkarna och arbetar. Här syns till exempel Eskilstunakände Christer Lindarw som gick i samma klass som Ullas dotter Lotta.
– Ja, så här är mitt liv och mitt vardagsrum, säger hon. Det är samtidigt mitt arbetsrum.
Ja, hela hennes liv och vardag helt enkelt.