Att använda varma källor att bada i har lång tradition och fanns i forna Persien och Sydeuropa. Det kom även till norra Europa, men utvecklades mer till uppvärmda rum eftersom tillgången på varma källor är begränsad. Ursprunget till det vi i dag kallar bastu härstammar från rökbastu - en konstruktion med en värmekälla mitt i rummet och med avsaknad av skorsten, där röken efter hand vädrades ut.
Esko Hietala, 78, minns rökbastun från Finland.
– Man blev alldeles svart om ryggen, säger han.
För honom, sonen Juha och Kicki Orha är bastun i dag något helt annat.
– Man badar bastu för att bli ren, säger Kicki Orha.
Tillgången till dusch eller bad var kraftigt begränsad i Finland. Bastu följt av att tvaga sig med vatten ur en hink var ett sätt att hålla sig ren.
När han som arbetskraftsinvandrare kom från Finland till Sverige år 1963 fanns ingen bastu.
– I Sverige var första gången jag såg ett badkar, säger han.
I dag finns bastu i snart sagt varje hem. Esko Hietala badar bastu två gånger i veckan. Sonen Juha Hietala har en eluppvärmd bastu i villan och en vedeldad i stugan.
– Att sitta och titta på eldflammorna och höra spraket från veden är speciellt och rogivande, säger Juha Hietala.
Temperaturen i bastuflotten stiger. Kylan från havsvattnet under oss har en avsvalkande effekt på fötterna, men högre upp tränger svetten fram ur porerna. Trion skrattar och undrar hur länge "svenskarna", det vill säga undertecknad och fotografen, ska stå ut innan vi lämnar bastun.
Ett bastubad är en ritual som kan pågå någon timme. I Finland används i stor utsträckning björkris (vihta på finska), som plockats kring midsommar och lagts i frysen. Björkriset fuktas och används till att med lätta slag piska ryggen, vilket i sin tur sprider en behaglig doft i bastun. Basturuskan läggs sedan på värmestenarna.
Termometern visar nu på närmare 80 grader.
– Jag brukar gå ut ur bastun när jag svettas ordentligt, då går jag och duschar, säger Esko Hietala.
– Och bastubadet ska avslutas med en kall pilsner, säger Kicki Orha.